Öppna huvudmenyn

Tyska revolutionen 1848–1849

revolutioner i Tyska förbundet
Uppslagsordet ”Marsrevolutionen” leder hit. För andra betydelser, se Marsrevolutionen (olika betydelser).

Tyska revolutionen 1848–1849 (tyska: Deutsche Revolution 1848/1849) bröt ut i mars 1848 och åtminstone dess inledande fas kallas därav också för Marsrevolutionen (tyska: Märzrevolution). Sett i ett större sammanhang var denna revolution inom Tyska förbundet en del av 1848 års revolutioner och uppror som blossade upp i flera länder. Ideologiskt var den tyska revolutionen splittrad, men störst betydelse fick kraven på liberalare författning och, särskilt utmärkande för den tyska revolutionen, en nationalistisk strävan efter en samlad tysk stat.[1] Revolutionen slogs slutligen ned i juli 1849, av framförallt preussisk och österrikisk militär.

Tyska revolutionen
1848–1849
Maerz1848 berlin.jpg
Firande revolutionärer i centrala Berlin
i mars 1848.
PlatsTyska förbundet
Datummars 1848 – juli 1849
Karaktärrevolutioner, protester, maktskifte
Syfteupprätta tysk stat och
införa liberal författning
Resultatupproret nedslaget

Innehåll

BakgrundRedigera

VormärzRedigera

Huvudartikel: Vormärz
 
Hambacher Fest 1832.
Politisk demonstration under Vormärz.

Franska revolutionen och de efterföljande Napoleonkrigen skapade ett ökat stöd för liberalism och nationalism, särskilt inom borgarklassen som hade börjat få större inflytande.[1][2] De storpolitiska riktlinjer som efter det franska nederlaget drogs upp på Wienkongressen 1814–1815 innebar dock till stor del en restauration; Tysk-romerska riket hade upplösts 1806 men ersattes 1815 av Tyska förbundet, ett förbund av 41 självständiga stater där furstarna behöll makten enligt äldre modell.[3]

Detta skapade grogrund för missnöje och opposition. Även den snabbt ökande fattigdomen i befolkningen, i samband med den pågående industriella revolutionen och dess nya ekonomiska ordning, bidrog till ökade konflikter.[1] Oppositionen bemöttes av reaktionära regimer med repression och censur, men fick ökad kraft efter Julirevolutionen i Frankrike 1830, som hade lett till åtminstone något liberalare styre. Denna tid av växande opposition i Tyskland inför revolutionsutbrottet i mars 1848 har fått namnet Vormärz, av tyskans före mars.

De första revolterna 1848Redigera

Huvudartikel: Revolutionerna 1848

Åren före 1848 präglades av ökade interna spänningar i flera länder. I januari 1848 utbröt revolter på Sicilien och i den österrikiska delen av norra Italien. Därefter kom den franska Februarirevolutionen som på bara några dagar ledde till julimonarkins fall och utropandet av den andra republiken. Dessa händelser gav kraft och inspiration till oppositionella i såväl de tyska staterna som i andra länder.

UtvecklingRedigera

1848Redigera

 
Barrikadbygge av revolutionärer i Wien i maj 1848.

Den 27 februari riktade en grupp radikala liberaler i Baden, kallad Mannheimer Volksversammlung (Mannheims folkförsamling), en petition till parlamentet i Karlsruhe med politiska krav. Dessa så kallade Märzforderungen (marskrav) blev snabbt förebild för revolutionära grupper i andra tyska stater.[4]

Den 1 mars markerade starten på marsrevolutionen, då demonstranter ockuperade parlamentsbyggnaden i Karlsruhe, Badens huvudstad. Den 4 mars bröt den ut i Bayern med upplopp i München. Därefter spreds revolutionen inom några dagar till allt fler områden; den 6 mars nådde den Berlin och den 13 mars Wien, för att ta ett par exempel. Runt om i de tyska staterna tillsattes liberala så kallade marsregeringar, Märzregierungen.[3]

Den 18 maj 1848 sammanträdde för första gången Frankfurtparlamentet, det första fritt valda tyska parlamentet, med 600 ledamöter från alla tyska stater.[5] Lokalen för detta var Paulskirche i Frankfurt am Main.

Efter de initiala framgångarna drabbades man dock snart av flera bakslag och hamnade från mitten av 1848 på defensiven. Revolutionsutbrottet och den snabba utvecklingen hade överraskat de flesta och staternas gamla styren hade till en början stått närmast handfallna. Efter ett tag samlade dock den kontrarevolutionära sidan kraft, samtidigt som revolutionssidans splittring gällande fortsatta mål blev märkbar.[3]

1849Redigera

Våren 1849 fick revolutionen delvis ny kraft. Den 27 mars 1849 antog Frankfurtparlamentet en ny författning, Verfassung des Deutschen Reiches (Tyska rikets författning). Den utgick från en förklaring av grundläggande rättigheter, Grundrechtskatalog, presenterad i december året innan och som bland annat inkluderade likhet inför lagen, press-, mötes-, menings- och trosfrihet och rättssäkerhet.[5]

Den nya konstitutionen skulle dock inte omfatta hela Tyska förbundet, då man bara kunnat enas om en så kallad "lilltysk" lösning där Österrike lämnades utanför. Därmed skulle Preussen bli den dominerande stormakten inom riket. Parlamentet erbjöd den preussiske kungen, Fredrik Vilhelm IV, att bli kejsare i det nya konstitutionella riket, men han avböjde.[3][6] Dessutom var det flera av de tyska staterna som inte godkände den nya författningen.[5]

Revolutionens företrädare förfogade inte heller över någon militärkraft som nu kunde mäta sig med motståndet, som inte minst var preussiskt och österrikiskt. Revolutionen slogs definitivt ned i juli 1849.[5]

Många av revolutionens liberaler, som inte avrättats eller fängslats, blev politiska flyktingar. En stor del av dessa hamnade i USA, där de kom att kallas Forty-Eighters (Fyrtioåttor).[7]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Scriba, Arnulf (15 september 2014). ”Vormärz und Revolution 1815–1849” (på tyska). Lebendiges Museum Online. Deutsches Historisches Museum. Arkiverad från originalet den 27 september 2015. https://web.archive.org/web/20150927200118/https://www.dhm.de/lemo/kapitel/vormaerz-und-revolution. Läst 17 januari 2016. 
  2. ^ Büttner, Sabine (2006). ”VI. Auswirkungen auf Europa”. Die Französische Revolution – eine Online-Einführung: Wirkungsbereiche. historicum.net. https://www.historicum.net/purl/3fz121/. Läst 23 januari 2016 
  3. ^ [a b c d] Reulecke, Jürgen (2006). ”Vom Wiener Kongreß bis zum Beginn des Ersten Weltkriegs (1814–1914)”. i Ulf Dirlmeier et al. Kleine deutsche Geschichte. Reclam. ISBN 978-3-15-017054-0 
  4. ^ Niklas Lenhard-Schramm (2014): Konstrukteure der Nation: Geschichtsprofessoren als politische Akteure in Vormärz und Revolution 1848/49 Waxmann. ISBN 9783830981596 Läst 16 maj 2017.
  5. ^ [a b c d] Scriba, Arnulf (15 september 2014). ”Die Revolution von 1848/49” (på tyska). Lebendiges Museum Online. Deutsches Historisches Museum. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20160819171028/https://www.dhm.de/lemo/kapitel/vormaerz-und-revolution/revolution-1848.html. Läst 15 maj 2017. 
  6. ^ Lars-Arne Norborg: Tyskland: Historia: Tyskland enas med blod och järn i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 15 maj 2017.
  7. ^ German Immigration, the "Forty-Eighters", and their Cultural Legacy American History USA. Läst 16 maj 2017. Arkiverad 5 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkarRedigera