Öppna huvudmenyn

Parus bokharensis ("turkestanmes") är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar som förekommer i Centralasien.[1] Dess taxonomiska status har varit mycket omdiskuterad men anses numera oftast vara en del av talgoxen.

Parus bokharensis
A history of the birds of Europe (Pl. 656) (7135314451).jpg
Parus bokharensis nederst, grå talgoxe (P. cinereus) överst.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteParus
ArtP. bokharensis
Vetenskapligt namn
§ Parus bokharensis
AuktorLichtenstein, 1823
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utseende och lätenRedigera

"Turkestanmesen" är mycket lik talgoxen i både form och teckning, men är något mindre (14,5-15 cm) och har något längre stjärt. Fjäderdräkten är mycket gråare, med gräddvit eller urvattnad grå undersida och grått på ovansida och stjärt. Den vita kindfläcken är även större. Lätena är mycket lika talgoxens.[2]

Utbredning och systematikRedigera

Taxonet omfattar tre underarter med följande utbredning:[3]

  • bokharensis – förekommer i Ryssland (bergsområden i Tien Shan och Karatau) och nordvästra Afghanistan
  • ferghanensis – förekommer i södra Kirgiz- och västra Tien Shan-bergen till västra Pamir och Turkestan
  • turkestanicus – förekommer från Balchasjsjön till västra Kina (Xinjiang) och sydvästra Mongoliet

Numera behandlas den oftast som underart till talgoxe, men under en period rådde ganska stor enighet att den borde behandlas som en egen art. Sentida studier har dock lyft fram arternas likheter i form av genetik, morfologi och läten,[4][5] varför de flesta tongivande taxonomiska auktoriteter som IOC[6] och Clements et al.[3] återigen behandlar den som en del av talgoxen.

LevnadssättRedigera

"Turkestanmesen" förekommer på låglänta slätter och i halvöken bland flodnära buskage med poppel, pil och tamarisk. Den ses även i trädgårdar, stadsparker och trädgårdar. I mer högbelägen terräng (upp till 2135 meters höjd) ses den också i skogstrakter, dock inte i Kopet Dag i Turkmenistan där talgoxen förekommer. "Turkestanmesen" beter sig i stort som talgoxen, men kan vara rätt skygg och mer svårsedd. Höstar formar den ofta stora flockar, ibland med upp till 100 individer. Den lever av insekter, i mindre utsträckning även frön.[7]

HäckningRedigera

Fågeln häckar mellan april och slutet av juni. Den placerar boet i ett hål i ett träd, en byggnad, en jordbank eller faktiskt vid ett tillfälle i en kamelskalle.[7]

StatusRedigera

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte "turkestanmesen" som god art och har därför inte bedömt dess hotstatus. Den beskrivs som lokalt vanlig, men ovanlig i kinesiska Turkestan och sällsynt i nordöstra Iran.[7]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn bokharensis syftar på den gamla staden Buchara, numera i Uzbekistan.[8]

ReferenserRedigera

  1. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  2. ^ Gosler, Andrew; Clement, Peter (2007). ”Family Paridae (Tits and Chickadees)”. i del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Christie, David. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. Sid. 662–709. ISBN 978-84-96553-42-2. 
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ Päckert, M., Martens, J., Eck, S., Nazarenko, A.A., Valchuk, O.P., Petri, B. & Veith, M. (2005) The Great Tit (Parus major) - a misclassified ring species. Biol. J. Linn. Soc. 86(2): 153–174.
  5. ^ Päckert, M. & Martens, J. (2008) Taxonomic pitfalls in tits - comments on the Paridae chapter of the Handbook of the Birds of the World. Ibis 150(4): 829–831.
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). (2015) IOC World Bird List (xls), version 5.3, International Ornithological Congress, <worldbirdnames.org/names.html Arkiverad 7 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2015-11-21
  7. ^ [a b c] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera