Irakskriktrast[2] (Argya altirostris) är en tätting i familjen fnittertrastar med begränsad utbredning i Mellanöstern.[3] Den minskar i antal men anses ändå som livskraftig.

Irakskriktrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteArgya
ArtIrakskriktrast
A. altirostris
Vetenskapligt namn
§ Argya altirostris
Auktor(Hartert, 1909)
Synonymer
Turdoides altirostris

Kännetecken redigera

Irakskriktrasten är en relativt liten skriktrast med en kroppslängd på 20–21 centimeter. Den är i stort jämnfärgat brun, med ljus tygel, varmbrun ton på hjässan och kontrastrik undersida med rostton på bröstsidan och vit strupe. Den grova näbben är mörk och benen mörkbruna. Den hörs yttra pipiga fallande utdragna visslande toner.[4]

Utbredning och systematik redigera

Arten förekommer i sydöstra Irak och sydvästra Iran i lägre Tigris-Eufrat-dalen,[5] men har även nyligen expanderat in i Syrien och sydöstra Turkiet.[4] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 

Släktestillhörighet redigera

Irakskriktrasten placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.[6][7][8] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland irakskriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.[3][5]

Levnadssätt redigera

Irakskriktrasten påträffas i vassbälten i våtmarker i Mesopotamien, men har också hittats i landsbygd utmed floder och bevattningskanaler.[9] Den föredrar täta vassbälten, palmlundar och poppelstånd (Populus euphratica) utmed vattenvägar, närliggande odlade fält och buskage.[1] I Irak häckar den huvudsakligen från april till juni.[1] Arten är monogam, men kan tillfälligtvis häcka kollektivt.[1] Boet är en rätt slarvigt flätad djup skål som placeras i en grenklyka eller i vass, vari den lägger den tre till fyra ägg.[1] Fågeln lever av ryggradslösa djur, huvudsakligen insekter och spindlar.[1]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig och till och med vanlig i områdena kring Bagdad och Basra i Irak.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i] Birdlife International 2016 Argya altirostris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 360. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ Stattersfield, A.J., Crosby, M.J., Long, A.J. and Wege, D.C. 1998. Endemic bird areas of the world: priorities for bird conservation. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Externa länkar redigera