Tsugarusundet

Tsugarusundet (津軽海峡, Tsugaru Kaikyō^?) är ett sund mellan Honshu och Hokkaido i norra Japan som förbinder Japanska havet med Stilla havet. Det namngavs efter den västra delen av Aomori prefektur. Seikantunneln passerar under dess smalaste del (19,5 km) mellan Tappi Misaki och Tsugaruhalvön i Aomori prefektur, Honshū och Shirakami Misaki på Matsumaehalvön i Hokkaidō.

Japans territorialvatten sträcker sig tre sjömil (5,6 km) ut i sundet i stället för de vanliga 12, enligt uppgift för att amerikanska kärnvapenbestyckade örlogsfartyg och ubåtar ska kunna segla genom sundet utan att kränka Japans förbud mot kärnvapen på sitt territorium.^[1]

Tsugarusundet har östra och västra långsmala pass, båda cirka 20 km över med maximala djup på 200 respektive 140 meter.^[2]

Tidigare var det vanligaste sättet för passagerarna och frakt att korsa sundet på färjor vilket tog ungefär fyra timmar. Sedan Seikantunneln öppnade 1988 finns ett snabbare men dyrare alternativ som halverar restiden jämfört med färjan.^[3] Shinkansen-tåg kan passera tunneln sedan 2016.^[4]

Den 26 september 1954 omkom 1 172 personer när färjan Tōya Maru sjönk i sundet.^[5]

Thomas Blakiston, en engelsk upptäcktsresande och naturforskare, märkte att djuren på Hokkaido var relaterade till nordliga asiatiska arter, medan de på Honshu i söder var relaterade till de från södra Asien. Tsugarusundet fastställdes därför som en stor zoogeografisk gräns, och blev känd som "Blakistonlinjen".^[6]

Referenser

^ Kyodo News (22 juni 2009). ”Japan left key straits open for U.S. nukes” (på engelska). Japan Times. Arkiverad från originalet den 7 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110607011331/http://search.japantimes.co.jp/cgi-bin/nn20090622a1.html. Läst 30 april 2012.
^ Tsuji, H., Sawada, T. and Takizawa, M. (1996). ”Extraordinary inundation accidents in the Seikan undersea tunnel” (på engelska). Proceedings of the Institution of Civil Engineers, Geotechnical Engineering 119 (1): sid. 1–14.
^ Morse, D. (May 1988). ”Japan Tunnels Under the Ocean” (på engelska). Civil Engineering 58 (5): sid. 50–53.
^ ”Passengers on Aomori to Hokkaido bullet train enjoy smooth, speedy ride”. Mainichi Daily News. 26 mars 2016. https://mainichi.jp/english/articles/20160326/p2a/00m/0na/021000c. Läst 4 september 2021.
^ ”Seikan Railroad Ferryboat Accident, Failure Knowledge Database” (på engelska). Japan Science and Technology Agency. Arkiverad från originalet den 22 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100722040342/http://shippai.jst.go.jp/en/Detail?fn=0&id=CA1000609&.
^ ”Nature in Japan” (på engelska) (PDF). Ministry of the Environment Government of Japan. http://www.env.go.jp/earth/coop/coop/materials/08-ttmnce/08-ttmnce-21.pdf.

[1] Kyodo News (22 juni 2009). ”Japan left key straits open for U.S. nukes” (på engelska). Japan Times. Arkiverad från originalet den 7 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110607011331/http://search.japantimes.co.jp/cgi-bin/nn20090622a1.html. Läst 30 april 2012.

[2] Tsuji, H., Sawada, T. and Takizawa, M. (1996). ”Extraordinary inundation accidents in the Seikan undersea tunnel” (på engelska). Proceedings of the Institution of Civil Engineers, Geotechnical Engineering 119 (1): sid. 1–14.

[3] Morse, D. (May 1988). ”Japan Tunnels Under the Ocean” (på engelska). Civil Engineering 58 (5): sid. 50–53.

[4] ”Passengers on Aomori to Hokkaido bullet train enjoy smooth, speedy ride”. Mainichi Daily News. 26 mars 2016. https://mainichi.jp/english/articles/20160326/p2a/00m/0na/021000c. Läst 4 september 2021.

[5] ”Seikan Railroad Ferryboat Accident, Failure Knowledge Database” (på engelska). Japan Science and Technology Agency. Arkiverad från originalet den 22 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100722040342/http://shippai.jst.go.jp/en/Detail?fn=0&id=CA1000609&.

[6] ”Nature in Japan” (på engelska) (PDF). Ministry of the Environment Government of Japan. http://www.env.go.jp/earth/coop/coop/materials/08-ttmnce/08-ttmnce-21.pdf.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]