Ett travelling-grate verk är den mest förekommande typen av pelletsverk som används för att tillverka järnmalmspellets.

Travelling-grate verk
Information
AnvändningsområdePelletisering av järnmalm
Antal i drift världenc:a 200 st
KapacitetMax 7,25 Mt/år[1]

Teknisk beskrivningRedigera

I graten transporteras pellets genom olika zoner på grate-cars där de förvärms, rostas, oxideras och avkyls i en och samma ugn. I tabellen nedan ses de olika zonerna, och dess driftstemperatur.[2]

Lista över zoner i verket
Zon Temperatur
Updraft drying 300°C
Downdraft drying 300°C
Preheating 300-1300°C
Firing 1350°C
Afterfiring 1000°C
Cooling 1 1000-500°C
Cooling 2 500-100°C

De större travelling-grate verken har en invändig bredd på c:a 5 meter, och är uppemot 100 meter långa. Till skillnad från ett grate-kiln verk som en använder en brännare med hög effekt, så har travelling-grate verken ett tiotal brännarpar som sitter mitt emot varandra i brännarhuvar, längs ugnens varmare delar. Till brännarna kan inte bränsle i fast fas användas, utan gas eller olja används.[1] I Sverige finns idag två travelling-grate verk i drift. Båda ägs av LKAB och ligger i Malmberget.[3][4]

KällorRedigera

  1. ^ [a b] ”Outotec, Traveling grate pelletizing”. Arkiverad från originalet den 1 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150101152115/http://www.outotec.com/en/About-us/Our-technologies/Agglomeration/Traveling-grate-pelletizing/. Läst 1 januari 2015. 
  2. ^ Outotec broschyr Arkiverad 1 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine., Läst 1 januari 2015
  3. ^ ”LKABs årsredovisning 2005”. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121022144955/http://www.lkab.com/Global/Documents/Finansiella%20rapporter/%C3%85rsredovisning%20sv/LKAB_%C3%85rsredovisning_2005.pdf. Läst 1 januari 2015. 
  4. ^ ”LKABs årsredovisning 2013”. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140814052049/http://www.lkab.com/Global/Documents/Finansiella%20rapporter/%C3%85rsredovisning%20sv/LKAB_%C3%85rsredovisning_och_H%C3%A5llbarhetsredovisning_2013.pdf. Läst 1 januari 2015.