Öppna huvudmenyn

Trasttangara

amerikansk fågelart
(Omdirigerad från Trasttangaror)

Trasttangara[2] (Rhodinocichla rosea) är en säregen amerikansk tätting som numera placeras i den egna familjen Rhodinocichlidae.[3][4]

Trasttangara
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rhodinocichla rosea.jpg
Trasttangara i Panama
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrasttangaror
Rhodinocichlidae
SläkteRhodinocichla
ArtTrasttangara
R. rosea
Vetenskapligt namn
§ Rhodinocichla rosea
Auktor(Lesson, 1832)
Synonymer
  • Rosentangara
TurdusVulpinusWolf.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utseende och läteRedigera

Trasttangaran är en medelstor tätting med en kroppslängd på 20 centimeter. Hanen är omisskännlig med ett kraftigt och långt ögonbrynsstreck, rosa bakom ögat och vitt framför. Ovansidan är brunsvart, kroppsidorna sotgrå och undersidan magenta, liksom vingens framkant. Honan liknar hanen men magentat är ersatt av ockra. Näbben är lång och något böjd, påminnande om en härmtrasts. Trasttangarans sång är en fyllig följd av klara toner som den unikt ibland avger i duett.[5]

Utbredning och systematikRedigera

SystematikRedigera

Trasttangaran har ett brokigt taxonomiskt förflutet och har behandlats som både en härmtrast (Mimidae) och en tangara (Thraupidae). Sentida DNA-studier visar dock att arten inte är en medlem av någon av dessa två familjer.[6] Istället tillhör den en helt egen utvecklingslinje, möjligen närmast på avstånd släkt med sporrsparvarna i Calcariidae. Tillsammans är de systergrupp till övervägande amerikanska familjer som trupialer, tangaror, kardinaler och skogssångare, men också fältsparvar. Trasttangaran placeras därför numera i den egna familjen Rhodinocichlidae.

UnderarterRedigera

Trasttangara delas in i fem underarter med följande utbredning:[4]

LevnadssättRedigera

Arten förekommer i tät undervegetation i lövskog, ungskog och buskmarker. Den påträffas oftast i förberg mellan 500 och 1.500 meter.[5] Den är rätt skygg och svår att på syn på när den ensam eller parvis ses hoppande födosöka på marken genom att vända blad med näbben på jakt efter både smådjur och växtmaterial. Häckning sker i juli i Mexiko och mellan januari och september i Costa Rica.[7]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en population med stabil utveckling, och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den är dock relativt fåtalig, med en uppskattad världspopulation på färre än 50.000 individer.[1]

NamnRedigera

Fågeln har tidigare på svenska kallats rosentangara.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Rhodinocichla rosea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ SOF (2018) Officiella svenska namn på alla världens fågelfamiljer – Taxonomikommittén, SOF/BirdLife Sverige – version 14. Oktober 2018, läst 8 mars 2019
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ [a b] Ridgely, Robert S.; Guy, Tudor (1989). The Birds of South America: Volume 1: The Oscine Passerines. University of Texas Press. sid. 317. ISBN 978-0-292-70756-6. https://books.google.com/books?id=tRBb15pk4w0C&pg=PA317 
  6. ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
  7. ^ Hilty, S. (2011). ”Rosy Thrush-tanager (Rhodinocichla rosea)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. http://www.hbw.com/node/61851. Läst 30 augusti 2015. 

Externa länkarRedigera