Torleif skuma
Torleif skuma Torkelsson (Þórleifr skúma Þórkelsson), död c. 986, var en isländsk furstelovskald hos jarl Erik Håkonsson i Norge. Han är i sagorna omtalad som en urstark bjässe som kämpade med knölpåk i slaget vid Hjörungavåg.
Släkt redigera
Enligt Jomsvikingasagan[1] var Torleif son till Torkel Tordsson ”den rike” från Alvidra vid Dyrafjorden på det isländska västlandet. Därmed skulle han ha haft blått blod i ådrorna, eftersom hans farfar Tord ”Vikingsson” enligt Landnamsboken antas ha varit son till kung Harald Hårfager i Norge.[2]
Knölpåkskämpen redigera
Det enda som är känt om Torleifs liv är några episoder i samband med jomsvikingaslaget år 986 (enligt äldre kronologi). Han var då hirdskald hos Erik jarl – son till Norges då mäktigaste man Håkon Sigurdsson.
Då försvaret mot de invaderande jomsvikingarna förbereddes vid Hjörungavåg, drog Torleif till skogs för att beväpna sig. Han ”högg en väldig klubba av en knotig trädstam”, står det i Jomsvikingasagan.[3] Sedan svedde han och härdade klubban. Med knölpåken över axeln gick han ner till skeppet och mötte där Erik jarl som undrade vad han skulle med klubban till. Svaret blev en improviserad visa på blandad fornyrðislag och kviðuháttr:
|
|
Kända vapen hade ofta egennamn vid denna tid och Torleifs dikt innehåller olika förslag till namn på knölpåken: beinbrot Búa (Bues benbrott), böl Sigvalda (Sigvaldes ofärd), och så vidare. Bue digre och Sigvalde jarl var båda anförare för de jomsvikingar, vars vǫ́ (ve) klubban också kunde kallas.
Detta är den enda strof som har bevarats av Torleifs diktning.
Slaget vid Hjörungavåg redigera
Om man får tro de isländska sagaskrivarna så skulle norrmännen ha förlorat slaget redan i inledningsskedet, om det inte hade varit för två isländska skalders rådiga ingripande.
Jomshövdingen Vagn Åkesson hade då äntrat Erik jarls skepp, som höll på att erövras. Då drämde skalden Vigfus Viga-Glumsson ett stort järnstäd, med hornet nedåt, i huvudet på den ohygglige bärsärken Åslak holmskalle, och Torleif skuma slog knölpåken i huvudet på Vagn Åkesson, som med sitt tvåhandssvärd gick fram som en slagbjörn längs skeppsbordet och dräpte norrmän. Detta räddade jarlen ur knipan. Vagn, som fått hjälmen krossad av klubbslaget, vacklade, men stack samtidigt svärdet i Torleif innan han med ett språng räddade sig över på sitt eget skepp.
Också Erik jarl måste nu dra sig tillbaka för att hämta förstärkning och forsla undan lik, ty hans skepp hade blivit avröjt nästan ända fram till masten.[5]
Torleifs död redigera
Dagen efter slaget, då den segrande jarlen hade slagit läger på stranden under Vartdal söder om slagplatsen, såg han en dödsblek man stå vid tältöppningen. Det var Torleif skuma. Jarlen frågade hur det var fatt och fick svaret att «Vagn Åkessons svärdspets nog råkade nudda mig lite igår, när jag gav honom det där klubbslaget.» Jarlen svarade: «Illa har din far det ställt på ön, om du nu skall dö.»
Skalden Einar skålaglamm, som var med Erik jarl, omformade genast dennes ord till en visa:
|
|
Sedan detta var kvätt föll Torleif skuma ner död.[7]
Torleifs tillnamn redigera
Tillnamnet skúma är svårförklarligt. Åke Ohlmarks, som försvenskar skaldens namn till Torleif skumme (eller Torleif den skumme[8]), skriver: ”Tillnamnet skúma betyder ungefär 'skymning' och kan ha syftat på Torleifs utseende, eventuellt med nerdragna ögonbryn och ett bistert skymningsdrag över ansiktet, något som skulle passa väl till hans uppträdande i Jomsvikingasagans slagsituation.”[9]
Finnur Jónsson trodde också att tillnamnet hade med utseendet att göra, men jämförde skúma med det gammalnorska skumla (skule, slå öjnene ned) och menade att ordet skulle kunna syfta på en person med bortvänd eller nedslagen blick.[10]
Problemet med tillnamn av det här slaget är att om de inte förklaras i källorna, och om vi inte vet något om i vilken situation de har tillkommit, så kommer alla förklaringar att förbli gissningar.
Noter redigera
- ^ Jómsvíkinga saga, kap. 31. (Kap. 13 i A.U. Bååths korta svenska översättning.)
- ^ Landnámabók II:27; i Ohlmarks svenska översättning på sid 80f.
- ^ Jómsvíkinga saga, kap. 31.
- ^ Översättning Åke Ohlmarks, a.a., sid 231.
- ^ Jómsvíkinga saga, kap. 32 (13).
- ^ Översättning Åke Ohlmarks, a.a., sid 227.
- ^ Jómsvíkinga saga, kap. 35.
- ^ Ohlmarks, a.a., sid 393.
- ^ Ohlmarks, a.a., sid 81f.
- ^ Finnur Jónsson, Tilnavne i den islandske oldlitteratur, (2:4, Legemet: öje, syn), København, 1908.
Källor och litteratur redigera
- Torleif skuma är omtalad i Jomsvikingasagan och Jomsvikingadrapan. Landnamsboken, där hans härstamning omtalas, finns på svenska i De isländska sagorna, del 1, Steinsviks bokförlag, 1962. Översättare: Åke Ohlmarks.
- Finnur Jónsson, Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie, del 1, 2 utg., København, 1920.
- Åke Ohlmarks, Tors skalder och Vite-Krists: Trosskiftestidens isländska furstelovskalder 980−1013, Gebers, 1958, sid 81ff., 231, 393f.
Externa länkar redigera
- Torleif skumas knölpåksvisa i original. Äktheten hos de två rader som här är inklamrade har ifrågasatts, eftersom de inte förekommer i Fagrskinna. Dessutom brukar en strof på fornyrdislag inte innehålla mer än åtta rader.
- Einar skålaglamms hyllning till Torleif skuma.
- Jomsvikingasagan på isländska.
- Jomsvikingasagan på svenska i översättning av A.U. Bååth.