Torarin Skeggjason

Torarin Skeggjason (Þórarinn Skeggjason) var enligt Skáldatal en isländsk furstelovskald hos den norske kungen Harald hårdråde. Han bör alltså ha varit verksam vid mitten av 1000-talet, men om hans levnad är ingenting känt.

Verk

Av Torarins diktning återstår i dag ingenting utom en liten halvstrof ur en Haraldsdrápa som Snorre Sturlasson i sina kungasagor använder som källa för den häpnadsväckande uppgiften att Harald hårdråde under sin tid i väringagardet lät sticka ut ögonen på den bysantinske kejsaren Konstantin Monomachos. Att händelsen verkligen inträffade bekräftas av den samtida historieskrivaren Mikael Psellos, men Snorre misstog sig beträffande kejsarens namn. Det var inte Konstantin utan dennes kortvarige föregångare, Mikael Kalafates som fick ögonen utstuckna, troligen efter en maktstrid med kejsarinnan Zoë. Att det var kung Harald som utförde bestraffningen bekräftas också av dennes hovpoet Tjodulf Arnorsson som nämner händelsen i Sexstefja. Detta gör saken extra intressant eftersom Tjodulf var mycket noggrann med fakta; dessutom hade han sina uppgifter om Haralds tid som väring från kungens egna berättelser. Det var "Harald själv som frambar utsagan", skriver Snorre.

Torarins halvstrof

Blind gick Greklands herre, med hiskligt lyte slagen. Den raske krigarfursten [=Harald] vann guld och rikligt byte. Emil Olson

Greklands härgode herre handglöd senare vann – dock stenblind stolsdrotten gått, fått stort ett lyte i byte. Åke Ohlmarks

Náði gørr enn glóðum, Gríklands, jöfurr handa. stólþengill gekk ströngu steinblindr aðalmeini. Heimskringlas original.

Översättningarna bygger på något olika läsningar. Gríklands syftar enligt Ohlmarks på Harald, som var ledare för den "grekiska" hären av väringar; "handglöd" är kenning för guld och "stolsdrotten" (stólþengill) betyder kejsaren.

Torarins identitet

Torarin är i dag en fullständigt okänd skald. Han antas dock ha varit identisk med den Torarin Skeggjason som historieskrivaren Are Torgilsson nämner som en av sina sagesmän i tionde kapitlet av Íslendingabók. I så fall var han äldre bror till skalden och lagsagomannen Markus Skeggjason, och var hemmahörande på sydlandet.

Källor och litteratur

• Snorres konungasagor, del 3, i översättning av Åke Ohlmarks, Forumbiblioteket, 1961.
• Finnur Jónsson, Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie, I, 2 utg., København, 1920, sid 622f.
• Mats G. Larsson, Minnet av vikingatiden, Atlantis förlag, 2005. ISBN 91-7353-065-4. (På sid 121-123 berättas om hur kung Harald bländade den bysantinske kejsaren. Som tillägg i slutet av boken finns också en översättning av Are Torgilssons Íslendingabók där Torarin Skeggjason omtalas i kapitel 10.)

Externa länkar

• Þórarinn Skeggjason: Drápa um Harald harðráða. Den bevarade halvstrofen på norröna.
• Snorre Sturlasson, Harald hårdrådes saga i Heimskringla, översatt av Emil Olson. Snorre citerar i kapitel 14 två skaldestrofer från Torarin och Tjodulf Arnorsson som belägg för hur kejsaren bländades av kung Harald. Slutraderna i detta kapitel har dock uteslutits i Emil Olsons översättning. De lyder så här:

«I dessa två Haraldsdrapor och i många andra kväden om honom är nämnt att Harald själv bländade grekerkungen [=kejsaren]. Man kunde som gärningsmän till detta ha nämnt hertigar eller grevar eller andra slags furstar, ifall man vetat att det varit sannare, men nu var det Harald själv som frambar utsagan och desslikes de andra män som var med honom där.» (Snorres konungasagor, del 3, 1961, sid 70. Översatt av Åke Ohlmarks.)