Väringagardet
Väringagardet, eller som det kallades i Norden – Väringalidet (grekiska Τάγμα των Βαραγγών, Tágma ton Varangón) var namnet på den värvade utländska trupp soldater som den bysantinska kejsaren använde som livvakt i Konstantinopel. Senare användes styrkan även som reguljära trupper. Gardet bestod ursprungligen, och under större delen av sin existens, av nordmän, huvudsakligen från Sveariket. Namnet väring härstammar från fornnordiskan, men dess etymologi är omdiskuterad. Det kan ha samband med ett fornnordiskt ord vár, trohet, möjligen för att man svurit en trohetsed.[1]
HistoriaRedigera
Man brukar anse att väringagardet skapades av Basileios II (kejsare 976-1025). I Njáls saga berättas om en islänning Kolskegg som hade befäl över väringagardet.[2] Som ung var Harald Hårdråde ledare för väringagardet. De skandinaviska krigarna lärde sig troligen inte mycket grekiska: Alexios I Komnenos går i isländska sagor under namnet Kirjalax, en förvrängning av det grekiska för 'herre Alexios'.[3] De var dock mer eller mindre skrivkunniga, och lämnade graffiti på Pireuslejonet och på Hagia Sofias balustrader.
Ursprungligen bestod väringagardet av värvade krigare från Sveariket och andra nordiska områden. Av dem hade det sitt namn, och varangoi, var bysantinernas namn för de norröna folken. Efter att vikingatiden övergått till medeltid tog emellertid även andra utlänningar tjänst i väringagardet, fast de inte kom från Varangia (Norden). Bysantinerna skrev därför ibland om enklinovarangoi, engelska väringar. Dessa väringar omnämns i samband med strider under Mikael VIII Palaiologos.[4]
ReferenserRedigera
Tryckta källorRedigera
- Larsson, Mats G. (1991). Väringar: nordbor hos kejsaren i Miklagård. Stockholm: Atlantis. Libris länk. ISBN 91-7486-961-2
FotnoterRedigera
Se ävenRedigera
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Väringagardet.- "Kejsarens livvakter" i tidskriften Världens Historia 10 januari 2011
