Wikipedia

Tidsanda

det intellektuella, kulturella, etiska och politiska klimatet under en viss tidsperiod

Tidsanda, även Zeitgeist (ett tyskt uttryck som bokstavligt översätts som: Zeit, tid; Geist, ande, betyder "tidsålderns och det dåvarande samhällets anda") avser det intellektuella, kulturella, etiska och politiska klimatet under en viss tidsperiod; jämför doxa och endoxa. På tyska har ordet många olika meningar, inklusive det faktum att Zeitgeist bara kan observeras i händelser som redan skett. I tysk 1700- och 1800-talsfilosofi är en Zeitgeist[1] ("ålderns ande") en osynlig agent, kraft eller Daemon som dominerar egenskaperna hos en given epok i världshistorien.[2]

Termen förknippas vanligtvis med Georg Wilhelm Friedrich Hegel, i kontrast till Hegels användning av Volksgeists "nationell ande" och Weltgeists "världsanda". Dess myntande och popularisering föregår Hegel och kommer främst från Herder och Goethe.[3] Andra filosofer som förknippades med sådana begrepp är Spencer och Voltaire.[4]

Nutida användning av termen hänvisar ibland, mer vardagligt, till ett schema av mode eller modeflugor som föreskriver vad som anses vara acceptabelt eller smakfullt för en era: till exempel inom arkitekturområdet.[4]

Teori om ledarskap redigera

Hegel använder i Phenomenology of the Spirit (1807) både världsanda och Volksgeist, men föredrar uttrycket Geist der Zeiten "tidsande" framför sammansättningen Zeitgeist.[5]

Det hegelianska konceptet står i kontrast till teorin om Great Man av Thomas Carlyle, som ser historien som resultatet av hjältars och geniers handlingar, eftersom Hegel uppfattade sådana "stora män", närmare bestämt Napoleon, som "förkroppsligandet av världsanden" (Die Weltseele zu Pferde, "Världssjälen till häst"[6]).[7] Carlyle betonar att ledare inte blir ledare av öde eller av en slump. Istället har dessa individer egenskaper hos stora ledare och dessa egenskaper tillåter dem att erhålla maktpositioner.

Great Man-teori och tidsandateori kan inkluderas i två huvudsakliga tankeområden inom psykologi.[7] Till exempel är Great Man-teorin mycket lik egenskapsmetoden. Egenskapsforskare är intresserade av att identifiera de olika personlighetsdrag som understryker mänskliga beteenden såsom konformitet, ledarskap eller andra sociala beteenden. Således är de överens om att ledarskap i första hand är en egenskap hos en individ och att vissa människor är predispositionerade att vara ledare medan andra är födda att följa dessa ledare. Däremot tror situationistforskare att socialt beteende är en produkt av samhället. Det vill säga social påverkan är det som bestämmer mänskliga beteenden. Därför är situationism av samma åsikt som tidsandateori – ledare skapas från den sociala miljön och formas utifrån situationen. Begreppet tidsanda relaterar också till den sociologiska tradition som härstammar från Émile Durkheim och som nyligen utvecklats till teori om socialt kapital, vilket exemplifieras av Patrik Hunouts arbete.

Dessa två perspektiv har kombinerats för att skapa det som kallas det interaktionella förhållningssättet till ledarskap.[7] Detta tillvägagångssätt hävdar att ledarskap utvecklas genom att blanda personlighetsdrag och situationen. Vidare uttrycktes detta tillvägagångssätt av socialpsykologen Kurt Lewin med ekvationen B = f(P, E) där beteende (B) är en funktion (f) av personen (P) och miljön (E).

I självhjälp och affärsmodeller redigera

Chefer, riskkapitalister, journalister och författare har hävdat att idén om en tidsanda är användbar för att förstå framväxten av industrier, samtidiga uppfinningar och utvärdera det relativa värdet av innovationer. Malcolm Gladwell hävdade i sin bok, Outliers, att entreprenörer som lyckades ofta delar liknande egenskaper – tidig personlig eller betydande exponering för kunskap och färdigheter i de tidiga stadierna av en begynnande industri. Han föreslog att tidpunkten för engagemang i en bransch, och ofta även inom sport, påverkade sannolikheten för framgång. I Silicon Valley har ett antal människor (Peter Thiel, Alistair Davidson, Mac Levchin, Nicholas G. Carr, Vinod Khosla[8]) hävdat att mycket innovation har formats av enkel tillgång till Internet, programvara med öppen källkod, komponentteknologier för både hårdvara och mjukvara (till exempel mjukvarubibliotek, mjukvara som en tjänst) och förmågan att nå smala marknader över hela världen på en global marknad. Peter Thiel har kommenterat: "Det finns så mycket inkrementalism nu."[9]

I en tidsanda är antalet nya aktörer högt, differentiering i produkter med högt värde (den starkaste prediktorn för ny produktframgång) är svårare att uppnå, och affärsmodeller som betonar service och lösning över produkt och process kommer att öka framgången. Exempel är innovation inom produktupplevelse, juridiska rättigheter och kombinationserbjudanden, integritetsrättigheter och agentur (där företag agerar på uppdrag av kunder).[10][11][12][13]

Estetiskt mode redigera

Hegel ansåg att konsten till sin natur speglade kulturen i den tid då den skapades. Kultur och konst är oupplösliga eftersom en enskild konstnär är en produkt av sin tid och därför för den kulturen till ett visst konstverk. Vidare trodde han att det i den moderna världen var omöjligt att producera klassisk konst, som han trodde representerade en "fri och etisk kultur", som mer berodde på konstfilosofin och konstteori, snarare än en återspegling av den sociala konstruktionen eller Zeitgeist där en given konstnär lever.[14]

Denna användning av tidsanda görs i betydelsen av intellektuellt eller estetiskt läge eller modefluga. Forskning om empirisk estetik har undersökt förhållandet mellan tidsandan som tidsmässigt sammanhang och utvärderingen av kreativa verk. I en studie av den musikaliska originaliteten hos 15 618 klassiska musikteman undersöktes vikten av objektiva egenskaper och tidsanda för popularitet. Både den musikaliska originaliteten hos ett tema i förhållande till dess samtida verk (tidsandan), såväl som dess "absoluta" originalitet påverkade i liknande storleksordning ett temas popularitet.[15] På samma sätt påverkade både objektiva drag och tidsmässiga sammanhang utvärderingen av språklig originalitet.[16]

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Zeitgeist, 21 april 2023.

Noter redigera

  1. ^ ”zeitgeist noun - Definition, pictures, pronunciation and usage notes - Oxford Advanced Learner's Dictionary at OxfordLearnersDictionaries.com”. www.oxfordlearnersdictionaries.com. https://www.oxfordlearnersdictionaries.com/definition/english/zeitgeist. Läst 17 december 2019. 
  2. ^ Theo Jung: "Zeitgeist im langen 18. Jahrhundert. Dimensionen eines umstrittenen Begriffs", in: Achim Landwehr (ed.): Frühe Neue Zeiten. Zeitwissen zwischen Reformation und Revolution, Bielefeld 2012, 319-355; idem: "The Politics of Time: Zeitgeist in Early Nineteenth-Century Political Discourse", in: Contributions to the History of Concepts 9, Nr. 1 (2014), 24-49.
  3. ^ Zeitgeist "spirit of the epoch" and Nationalgeist "spirit of a nation" in L. Meister, Eine kurze Geschichte der Menschenrechte (1789). der frivole Welt- und Zeitgeist ("the frivolous spirit of the world and the time") in Lavater, Handbibliothek für Freunde 5 (1791), p. 57. Zeitgeist is popularized by Herder and Goethe. Zeitgeist in Grimm, Deutsches Wörterbuch.
  4. ^ [a b] Eero Saarinen (2006), Shaping the Future, Yale University Press, s. 15, ISBN 978-0-972-48812-9, https://books.google.com/books?id=yvqZt9ZnmYUC 
  5. ^ c.f. use of the phrase der Geist seiner Zeit ("the spirit of his time") in Lectures on the Philosophy of History, for example, "no man can surpass his own time, for the spirit of his time is also his own spirit." Glenn Alexander Magee (2010), ”Zeitgeist (p. 262)”, The Hegel Dictionary, London: A & C Black, ISBN 978-1-847-06591-9, https://books.google.com/books?id=khvwPJMzNzMC&q=Zeitgeist&pg=PA262 
  6. ^ Hegel, letter of 13 October 1806 to F. I. Niethammer, no. 74 (p. 119) in Briefe von und an Hegel ed. Hoffmeister, vol. 1 (1970). See also H. Schnädelbach in Wolfgang Welsch, Klaus Vieweg (eds.), Das Interesse des Denkens: Hegel aus heutiger Sicht, Wilhelm Fink Verlag (2003), p. 223, T. Pinkard, Hegel: A Biography, (2000), p. 228.
  7. ^ [a b c] Forsyth, D. R. (2009). Group dynamics: New York: Wadsworth. [Chapter 9]
  8. ^ ”Silicon Valley's Trouble with Innovation”. MIT Technology Review. http://www.technologyreview.com/view/428526/silicon-valleys-trouble-with-innovation/. 
  9. ^ ”Peter Thiel”. Bloomberg. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303224107/http://topics.bloomberg.com/peter-thiel/. Läst 2 juni 2023. 
  10. ^ ”Max Levchin”. MIT Technology Review. http://www.technologyreview.com/qa/428186/max-levchin/. 
  11. ^ Nicholas Carr (6 juli 2012). ”Why Modern Innovation Traffics in Trifles - WSJ”. WSJ. https://www.wsj.com/articles/SB10001424052702304141204577508820786062502. 
  12. ^ Vinod Khosla (13 juli 2012). ”Vinod Khosla: Maintain the Silicon Valley Vision”. The New York Times. http://bits.blogs.nytimes.com/2012/07/13/khosla-the-silicon-valley-vision/. 
  13. ^ ”The Book - Innovation Zeitgeist”. eclicktick.com. Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315042423/http://eclicktick.com/innovationzeitgeist/. Läst 2 juni 2023. 
  14. ^ Hendrix, John Shannon. Aesthetics & The Philosophy Of Spirit. New York: Peter Lang. (2005). 4, 11.
  15. ^ Simonton, Dean K. (1980). ”Thematic fame, melodic originality, and musical zeitgeist: A biographical and transhistorical content analysis.” (på engelska). Journal of Personality and Social Psychology 38 (6): sid. 972–983. doi:10.1037/0022-3514.38.6.972. ISSN 0022-3514. 
  16. ^ Form, Sven (2018-01-30). ”Reaching Wuthering Heights with Brave New Words: The Influence of Originality of Words on the Success of Outstanding Best-Sellers” (på engelska). The Journal of Creative Behavior 53 (4): sid. 508–518. doi:10.1002/jocb.230. ISSN 0022-0175. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tidsanda&oldid=54061648”