Rostbröstad gärdsmyg[2] (Pheugopedius rutilus) är en tätting i familjen gärdsmygar som förekommer i södra Centralamerika och norra Sydamerika.[3]
| Rostbröstad gärdsmyg Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Gärdsmygar Troglodytidae |
| Släkte | Pheugopedius |
| Art | Rostbröstad gärdsmyg P. rutilus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pheugopedius rutilus | |
| Auktor | (Vieillot, 1819) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Thryothorus rutilus | |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Rostbröstad gärdsmyg är en 14 cm lång gärdsmyg med gråbrun ovansida och svarta band på stjärten. Strupe och ansikte är svartvitfläckade. Bröstet är rostfärgat medan buken är brunvit och flankerna bruna. Över ögat syns ett diffust streck och näbben är kort och tunn. Formen på ön Tobago (se nedan) är sötrre och har mörkare undersida än nominatformen.
Läte redigera
Rostbröstad gärdsmyg sjunger en musikalisk vissling bestående av sex till tio toner, på engelska återgett som "too-see-HEEear-too-see, too-see-HEEear-too-see". Kontaktlätet är ett vasst "cheep"
Utbredning och systematik redigera
Rostbröstad gärdsmyg delas upp i sju underarter med följande utbredning:[3]
- Pheugopedius rutilus hyperythrus – Stillahavssluttningen från sydvästra Costa Rica till östra Panama
- Pheugopedius rutilus laetus – norra Colombia (Santa Marta-bergen)
- Pheugopedius rutilus hypospodius – östra Anderna i Colombia och allra västligaste Venezuela (Táchira)
- Pheugopedius rutilus interior – Colombia (Río Lebrija i Santander)
- Pheugopedius rutilus intensus – västra Venezuela (Zulia)
- Pheugopedius rutilus rutilus – bergstrakter i norra Venezuela (Sucre och Monagua till Lara) samt på Trinidad
- Pheugopedius rutilus tobagensis – Tobago
Tidigare placerades den i släktet Thryothorus, men DNA-studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[4]
Levnadssätt redigera
Rostbröstad gärdsmyg häckar i undervegetation och snår i skog, även i fragmenterade och av människan påverkade skogar.[5][5] Den lever av insekter och enkelfotingar. Den bygger ett klotformat bo med sidoingång av löv och gräs och gömmer det bland klängerväxter. Honan ruvar två till fyra brunfläckiga vita ägg. Ungarna är flygga efter 16 dagar.
Status och hot redigera
Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Den bekrivs som ganska vanlig.[6]
Referenser redigera
Tryckta källor redigera
- Brewer, David; Mackay, Barry Kent (2001). Wrens, Dippers and Thrashers. Helm Identification Guides. London: Christopher Helm. ISBN 1-873403-95-X
- Hilty, Steven L. (2003). Birds of Venezuela. Princeton University Press. ISBN 0-7136-6418-5
- ffrench, Richard; O'Neill, John Patton; Eckelberry, Don R. (1991). A Guide to the Birds of Trinidad and Tobago (2nd). Ithaca, N.Y.: Comstock Publishing. ISBN 0-8014-9792-2
Noter redigera
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Pheugopedius rutilus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ Mann, Nigel I.; Barker, F. Keith; Graves, Jeff A.; Dingess-Mann, Kimberly A.; Slater, Peter J.B. (2006). ”Molecular data delineate four genera of "Thryothorus" wrens”. Molecular Phylogenetics and Evolution 40 (3): sid. 750–759. doi:. PMID 16750640. Arkiverad från originalet den 2 december 2007. https://web.archive.org/web/20071202114315/http://www.tc.umn.edu/~barke042/pdfs/Mann.et.al06.pdf. Läst 10 november 2018.
- ^ [a b] Salaman, Paul G.W.; Stiles, F. Gary; Bohórquez, Clara Isabel; Álvarez-R., Mauricio; Umaña, Ana María; Donegan, Thomas M.; Cuervo, Andrés M. (2002). ”New and noteworthy bird records from the east slope of the Andes of Colombia”. Caldasia 24 (1): sid. 157–189. Arkiverad från originalet den 2008-11-21. https://web.archive.org/web/20081121030001/http://www.unal.edu.co/icn/publicaciones/caldasia/24%281%29/240111.pdf. Arkiverad 21 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Pheugopedius rutilus.
Wikimedia Commons har media som rör rostbröstad gärdsmyg.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
