The Trial är en opera i två akter med musik av Philip Glass och libretto av Christopher Hampton efter Franz Kafkas roman Processen. Operan var en samproduktion mellan Music Theatre Wales, the Royal Opera House, Covent Garden, Theater Magdeburg och Scottish Opera.

Philip Glass

HistoriaRedigera

Operan hade premiär den 10 oktober 2014 på Linbury Studio Theatre, Royal Opera House, Covent Garden (London).[1][2][3] Den tyska premiären ägde rum på Theater Magdeburg den 2 april 2015.[4] Scottish Opera satte upp verket på the Theatre Royal Glasgow den 24 januari 2017.[5] Den amerikanska premiären skedde den 4 juni 2017 på Opera Theatre of Saint Louis.[6] För samtliga dessa uppsättningar var Michael McCarthy regissör och scenograf var Simon Banham, båda från Music Theatre Wales.[7][8]

The Trial (Glass 26:e opera) är det tredje operasamarbetet mellan Glass och Hampton. Hamton har sagt att ursprungsidén till en opera byggd på Processen härstammade från Glass.[9] Glass har beskrivit operan som en av hans "fickoperor" syftande på orkesterstorleken och antalet sångare, varav samtliga sjunger flera roller förutom barytonen som sjunger rollen som Josef K.

Glass donerade partituret till Music Theatre Wales i samband med dess 25-årsjubileum. Han hade uppskattat teaterns tidigare uppsättningar av hans operor och erbjöd dem en ekonomisk reducering av sitt gage för att underlätta deras fortsatta arbete.[10]

RolesRedigera

Roller Stämma Premiärbesättning
10 oktober 2014
(Dirigent: Michael Rafferty)
Europeisk premiärbesättning
2 april 2015
(Dirigent: Hermann Dukek)
Amerikans premiärbesättning
4 juni 2017
(Dirigent: Carolyn Kuan)
Josef K. baryton Johnny Hereford Johnny Hereford Theo Hoffman
Franz (Vakt 1) tenor Michael Bennett Markus Liske Joshua Blue
Willem (Vakt 2) baryton Nicholas Folwell Thomas Florio Robert Mellon
Inspektören bas Michael Druiett Paul Sketris Matthew Lau
Frau Grumbach mezzosopran Rowan Hellier Sylvia Rena Ziegler Sofia Selowsky
Fräulein Bürstner sopran Amanda Forbes Julie Martin du Theil Susannah Biller
Domaren baryton Gwion Thomas Roland Fenes Keith Phares
Berthold, en student tenor Paul Curievici Michael J Scott Brenton Ryan
Bailiff baryton Gwion Thomas Roland Fenes Robert Mellon
Domstolsbiträdet baryton Nicholas Folwell Thomas Florio Robert Mellon
Städerskan, bailiffs hustru mezzosopran Rowan Hellier Sylvia Rena Ziegler Sofia Selowsky
Skarprättaren tenor Paul Curievici Michael J Scott Brenton Ryan
Onkel Albert bas Michael Druiett Paul Sketris Matthew Lau
Huld baryton Gwion Thomas Roland Fenes Keith Phares
Block tenor Michael Bennett Markus Liske Joshua Blue
Leni sopran Amanda Forbes Julie Martin du Theil Susannah Biller
Titorelli tenor Paul Curievici Michael J Scott Brenton Ryan
Prästen baryton Nicholas Folwell Thomas Florio Robert Mellon
Förste bödel tenor Michael Bennett Markus Liske Joshua Blue
Andre bödel baryton Nicholas Folwell Thomas Florio Robert Mellon

HandlingRedigera

Akt I

På sin 30-årsdag arresteras banktjänstemannen Josef K. i sin lägenhet för ett okänt brott. Varken vakterna Franz och Willem eller polisinspektören ger någon förklaring trots att alla av K.'s grannar verkar förstå varför. Franz och Willem letar olovandes igenom Josef K.'s saker till den senares ilska. Efter att ha sett Josef K.'s reaktion på arresteringen tillåter inspektören K. att gå till arbetet.

Senare samma kväll ber K. om ursäkt till sin hyresvärdinna Frau Graubach för det obehag som inträffade på morgonen. K. möter grannen Fräulein Bürstner och berättar om arresteringen. Hon hyser medlidande och han kysser henne häftigt.

K. hittar fram till rätten i ett skumt kvarter. En städerska släpper in honom och han märker att alla väntar på honom. K. protesterar mot förfarandet, men allt avbryts av ett skrik från städerskan. En man pressar sig mot henne. K. talar till hennes försvar och anklagar rätten för korruption. Domaren varnar K. att han bara förvärrar sin sak.

K. återvänder till rätten för en andra genomgång och finner att rätten inte är samlad. Städerskan berättar för K. att hon är hustru till bailiffen. Hon bjuder ut sig till K. och säger att hon beundrar hans protest, men att med sitt skrik ville avbryta honom. K. söker igenom domarens böcker och finner att de innehåller pornografi. Medan städerskan fortsätter med sina invitationer mot K. dyker studenten Berthold upp och för bort henne. Vaktmästaren anländer och säger lakoniskt att rättens ledamöter alltid för bort henne. Han säger att K. kunde straffa studenten för hans uppträdande. K. ber och får tillåtelse att lämna rätten.

På sitt kontor får K. besök av onkel Albert som bannar K. för att a dolt sin arrestering. Han erbjuder K. en toppadvokat. K. går resignerat med på detta. När K. ska gå hör han konstiga ljud från ett angränsande rum. En skarprättare pryglar Franz och Willem för deras slarv i samband med K.'s arrestering. På frågan om oljudet svarar K. att det bara var "en hund".

Akt II

K. och onkel Albert besöker advokaten Huld. Hulds husa Leni säger att Huld är sjuk. K. och Leni tittar på varandra. K. är förvånad över att Huld vet allt om hans process. Huld säger hur intressant K.'s fall är och skryter om sin ställning i rättskretsar. Ljudet av en tappad tallrik i rummet bredvid får K. att stanna upp. Leni slog avsiktligt sönder tallriken för att påkalla K.'s uppmärksamhet. Medan hon förför honom föreslår hon att han ska besöka målaren Titorelli för att få hjälp. Onkel Albert avbryter Leni och K. "på bar gärning" och bannar K. för dennes uppträdande och säger att K. allvarligt har försvårat fallet genom sin flirt med Hulds husa.

K. besöker Titorelli i hans vindsvåning. Bråkiga grannflickor avbryter konstant Titorelli. Han förklarar att han är bekant med många domare. Han frågar K. om denne är oskyldig och K. svarar ja. K. noterar att när rätten har arresterat någon verkar det svårt att övertyga rätten om sin oskuld. Titorelli svarar att det är mer än svårt, det är omöjligt. Han säger till K. att hans process har tre möjliga utfall: frikännande, villkorligt eller fällande dom.[11] De två senare kräver ständig bevakning vilket tynger K. Titorelli säljer några identiska målningar till K. när han går. K. går ut i korridoren. Titorelli förklarar att allt tillhör rätten.

På Hulds kontor underhåller sig Leni med en annan av Hulds klienter, affärsmannen Block. K. ser Leni och Block tillsammans och han blir svartsjuk. Block anförtror K. att han har fem andra advokater förutom Hild som jobbar med processen, Huld ovetandes. Han spenderar alla sina pengar på fallet. Block ber att få en hemlighet av K. i utbyte. K. säger att han överväger att avskeda Huld. När Huld kommer in och K. säger att han är avskedad blir Huld mållös. Huld antyder att han är medveten om Blocks agerande. Han förödmjukar Block inför K. och frågar Block hur denne skulle reagera om han visste att processen inte har startat än.

K. befinner sig i katedralen där en präst ropar hans namn. Prästen vet om K.'s situation och förklarar att domslutet 'inte har fattats i all hast', utan i stället 'sakta utvecklats'. Sedan berättar han om liknelsen "Lagens dörr". K. förlorar allt hopp.

På kvällen till sin 31-årsdag återvänder Franz och Willem och tar med sig Josef K. Han gör inget motstånd och ser en skymt av Fräulein Bürstner medan de för bort honom. De tar fram en kniv, bollar den sinsemellan över hans huvud och tar slutligt honom av daga, "som en hund".

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Michael Church (13 oktober 2014). ”Philip Glass' The Trial, Linbury Theatre, review: Kafka's story has an astonishing prescience”. The Independent. https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/theatre-dance/reviews/the-trial-review-kafkas-story-has-an-astonishing-prescience-9791756.html. Läst 7 juni 2017. 
  2. ^ Hannah Nepil (13 oktober 2014). ”The Trial, Linbury Studio Theatre, London – review”. Financial Times. http://www.ft.com/cms/s/0/1b45ad28-52be-11e4-9221-00144feab7de.html#axzz478uQ1wHP. Läst 7 juni 2017. 
  3. ^ Andrew Clements (12 oktober 2014). ”The Trial review – captures the essence of Kafka’s surreal fable”. The Guardian. https://www.theguardian.com/music/2014/oct/12/the-trial-review-philip-glass-linbury-london. Läst 7 juni 2017. 
  4. ^ Rolf-Dietmar Schmidt (4 april 2015). ”Verloren in der unsichtbaren Macht”. Volkstimme. http://www.volksstimme.de/kultur/kultur_regional/1454354_Verloren-in-der-unsichtbaren-Macht.html. Läst 7 juni 2017. 
  5. ^ Scottish Opera (1 December 2016). "The Trial by Philip Glass Premieres in Scotland". Pressmeddelande. Läst 2017-06-07.
  6. ^ Sarah Bryan Miller (5 juni 2017). ”The Trial at OTSL gets a fine production, but the comedy is dark indeed”. Saint Louis Post-Dispatch. http://www.stltoday.com/entertainment/arts-and-theatre/reviews/the-trial-at-otsl-gets-a-fine-production-but-the/article_2956f631-b879-5451-8bb6-d8467a9473eb.html. Läst 7 juni 2017. 
  7. ^ Robert Beale (15 oktober 2014). ”Philip Glass opera brings Kafka's The Trial to the stage”. Manchester Evening News. http://www.manchestereveningnews.co.uk/whats-on/arts-culture-news/philip-glass-opera-brings-kafkas-7940260. Läst 7 juni 2017. 
  8. ^ Franz Kafka's The Trial review: 'Tense, terse and brooding'”. Daily Express. 16 oktober 2014. http://www.express.co.uk/entertainment/theatre/523553/Kafka-s-The-Trial-at-Linbury-Studio-Theatre. Läst 7 juni 2017. 
  9. ^ Peter Aspden (3 oktober 2014). ”Christopher Hampton: another dangerous liaison”. Financial Times. https://next.ft.com/content/83d78b1e-48ae-11e4-ad19-00144feab7de. Läst 7 juni 2017. [död länk]
  10. ^ Sarah Bryan Miller (29 maj 2017). ”Opera Theatre prepares to stage a 'neutron bomb' of an opera, The Trial”. Saint Louis Post-Dispatch. http://www.stltoday.com/entertainment/arts-and-theatre/culture-club/opera-theatre-prepares-a-neutron-bomb-of-an-opera-philip/article_dcb87c74-01d2-523b-9903-94018da34e58.html. Läst 7 juni 2017. 
  11. ^ Den tyska termen som Kafka använde, Verschleppung, kan snarare översättas med 'förhalning'. Kafka, Franz, The Trial (translated by Breon Mitchell). Schoken Books (New York City, USA), ISBN 0-8052-0999-9, 'Translator's Foreword', p. xxv (1998).

Externa länkarRedigera