The Alarm är ett rockband från Rhyl i Wales som startade sin karriär i vågorna av punken -77.

The Alarm
Alarm kalvoya 01071984 10 500.jpg
The Alarm vid Kalvøyafestivalen 1984
BakgrundStorbritannien Rhyl, Wales
GenrerNew Wave, alternativ rock
År som aktiva1981–1991; 2001–
SkivbolagI.R.S. Records, Liberty Records
ArtistsamarbetenThe Toilets, Seventeen
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Mike Peters
James Stevenson
Mark Taylor
Jules Jones Peters
Steve "Smiley" Barnard
Tidigare medlemmar
Dave Sharp
Eddie MacDonald
Nigel Twist
Craig Adams
Steve Grantley

Bandets medlemmar var starkt påverkade av Ramones och Sex Pistols som de sett live i London. The Alarm var det tredje bandet som medlemmarna hade tillsammans. De första bandet var The Toilets, vilket 1980 omformades till Seventeen och turnerade med Stray Cats samma år.

MedlemmarRedigera

Nuvarande medlemmar
Tidigare medlemmar


Dave Sharp och Nigel Twist är uppvuxna i England och bägges familjer flyttade till Wales när de var i tonåren. Mike Peters och Eddie MacDonald är födda och uppvuxna i Wales och kamrater sen barnsben.

Karriären börjarRedigera

När debutsingeln "Unsafe Building" släpptes 1981 hade bandet redan skaffat sig ett rykte om att vara ett riktigt bra liveband och hade en trogen skara beundrare som var med på alla deras spelningar. På en av spelningarna fanns Ian Wilson, U2:s manager och han blev så imponerad att han omedelbart signade bandet och blev även deras manager. För att fira detta så gjorde man sin första spelning som förband åt U2 på Lyceum Ballroom i London 22 december 1981.

Vid den här tiden spelade man med tre akustiska gitarrer och trummor men när I.R.S skrev kontrakt med bandet så ville man att bandet skulle bestämma sig för en traditionell uppsättning. Där och då beslutades att Mike skulle sjunga, Eddie spela bas och att Dave skulle lira gitarr.

Gruppen kallades "rockens nya hopp" och när de släppte sitt debutalbum Declaration 1984 gick den rakt upp brittiska albumlistans 6:e plats.

Andra singeln, "68 Guns" skapade en del uppmärksamhet och den är, kanske mer än någon annan låt, The Alarms signum.

Karriären stannar avRedigera

Men när det stora mäktiga musikmagasinet NME sågade dem med motiveringen att de var ett kostym/kliché-band så vände karriären.

De var förband åt U2, hade både Neil Young och Bob Dylan som gästartister på sina spelningar och dessutom spelade de tillsammans med Queen och Status Quo inför ett fullsatt Wembley Stadium 1986.

Men de förblev, kommersiellt sett, ett band som ständigt var nära men aldrig slog igenom hos den stora breda massan.

BrytningRedigera

30 juni 1991 spelade man på Brixton Academy och stämningen i bandet var allt annat än bra.

Gitarristen, Dave Sharp, ville skriva fler sånger och även ta över en del av sången och inrikta sig mer på bluesbaserad rockmusik. Mike Peters motsatte sig detta.

Efter kvällens sista låt, Blaze of Glory så tackar Mike för sig. Han säger:

We've shared some great moments in time over the last ten years and tonight I would like to thank all the people who have supported me from the beginning to the end. Tonight this is my last moment with the Alarm, I'm going out in a Blaze of Glory - my hands are held up high

och sen lämnar han scenen och sina bandkollegor. Publiken fortsätter att skandera refrängen: ”…going out in a Blaze of Glory…”. De andra medlemmarna var besvikna och chockade och brytningen var total.

Efter brytningenRedigera

Mike Peters åkte sen hem till Wales höll sig undan offentligheten i 18 månader. Han släppte tre stycken soloalbum mellan 1994 och 1998, Breathe, Feel Free och Rise.

Dave Sharp släppte ett soloalbum (Hard Travellin) och flyttade senare till New Orleans där han spelade i liten skala, mestadels på pubar.

Nigel Twist flög till San Francisco dagen efter uppbrottet och har sedan dess jobbat som utredare åt en advokatbyrå.

Eddie MacDonald sadlade om och blev fotograf med inriktning på att plåta nya band som skulle skicka foton till skivbolag.

Alarm 2000Redigera

1995 drabbades Mike Peters av cancer för första gången. Han besegrade cancern och detta gav honom hopp för framtiden.

Kring 1999 hade Mike Peters börjat turnera med vad som senare kom att kallas "Alarm 2000". Bandet består då, förutom Mike Peters, av:

ÅterföreningRedigera

The Alarms originalmedlemmar återförenades för en konsert 2004, som anordnades av VH1 för en programserie som heter "Bands Reunited". Den konserten rensade luften en del bland originalmedlemmarna.

Senare årRedigera

The Alarm med den nya uppsättningen släppte sitt första album, In the Poppyfields 2004.

Sommaren 2005 skrev The Alarm låtar till det kommande albumet, Under Attack, som inspirerades av händelserna i samband med bombningarna i Londons tunnelbana. Albumet släpptes i februari 2006 och singeln "Superchannel" gick in på första plats på officiella brittiska rock-singellistan.

Mitt i inspelningen av albumet fick Mike Peters reda på att han för andra gången i sitt liv blivit diagnosticerad för cancer, den här gången leukemi. Han bildar i samband med detta en organisation mot cancer Love Hope Strength Foundation.

En av låtarna på albumet, Without a Fight, är direkt kopplad till Mike Peters cancer.

7/7/2007 ger bandet ut den första av 7 EP:n under namnet The Counter Attack collective som skickas ut som en prenumeration 1 gång per månad och det fullbordades med ett album The Counter Attack i januari 2008, i samband med "The Gathering ", som är en årlig händelse/sammankomst som går av stapeln sista januari varje år, och 2012 blir det den 20:e gången gillt. Llandudno, Wales.

2008 släppte man albumet Guerilla Tactics som är mixad av Gilby Clarke.

I april 2010 kom den nya uppsättningens fjärde album, Direct Action.

Maj 2011 gav man sig ut på en turné i England, The Sound and The Fury 30th Anniversary UK Tour. I juni 2011 släpptes albumet "The Sound and the Fury - 30 th Edition", där bandet gör nyinspelningar av gamla favoriter som hamnat lite i skymundan genom åren.

Mike Peters har även sjungit i Big Country, som ersättare för Stuart Adamson som avled 2001.

DiskografiRedigera

Studioalbum

Externa länkarRedigera