Tarsomys[1] är ett släkte av däggdjur som ingår i familjen råttdjur.[1] Arterna är nära släkt med vanliga råttor (Rattus) och räknas av Wilson & Reeder (2005) till Rattus-gruppen i underfamiljen Murinae.[2]

Tarsomys
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljMurinae
SläkteTarsomys
Vetenskapligt namn
§ Tarsomys
AuktorMearns, 1905
Hitta fler artiklar om djur med


Kladogram enligt Catalogue of Life[1]:

Tarsomys 

Tarsomys apoensis, med mjuk päls.



Tarsomys echinatus, med taggig päls.



BeskrivningRedigera

Dessa gnagare liknar vanliga råttor (Rattus) i utseende. De når en kroppslängd (huvud och bål) av 14 till 18 cm och en svanslängd av 12 till 16 cm. Pälsen är på ovansidan brun till rödbrun och vid buken smutsig ljusbrun eller gråaktig. Alla tår är utrustade med långa kraftiga klor och bakfötterna är smala. Öronen är bra täckt av hår.[3]

Tarsomys förekommer på ön Mindanao i södra Filippinerna. Arterna vistas i kulliga områden samt i bergstrakter upp till 2300 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar.[3][4]

Individerna vistas antagligen främst på marken och de äter troligen småkryp som grävs upp från marken.[3]

IUCN listar T. echinatus som sårbar (VU) och T. apoensis som livskraftig (LC).[4]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (30 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/tarsomys/match/1. Läst 24 september 2012. 
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Tarsomys (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Tarsomys” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1527/28. ISBN 0-8018-5789-9 
  4. ^ [a b] Tarsomys på IUCN:s rödlista, läst 25 oktober 2013.

Externa länkarRedigera