Tantilla calamarina
Tantilla calamarina[3] är en ormart som beskrevs av Cope 1866. Tantilla calamarina ingår i släktet Tantilla och familjen snokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Tantilla calamarina Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Snokar Colubridae |
Släkte | Tantilla |
Art | Tantilla calamarina |
Vetenskapligt namn | |
§ Tantilla calamarina | |
Auktor | Cope, 1866 |
Synonymer | |
Geophis gertschi BOGERT 1966[2] Tantilla martindelcampoi TAYLOR 1937 | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Denna orm lever i västra Mexiko vid Stilla havet. Utbredningsområdet sträcker sig från delstaten Sinaloa till norra delen av delstaten Guerrero. En avskild population förekommer i södra Guerrero. Tantilla calamarina hittas även på ögruppen Islas Marías. Individerna vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1050 meter över havet.[1] Honor lägger ägg.[4]
För beståndet är inga hot kända och hela populationen bedöms som stabil. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor
redigera- ^ [a b c] Ponce-Campos, P. & García Aguayo, A. 2007 Tantilla calamarina . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 februari 2021.
- ^ Bogert, Charles M. & Porter, Ann P. (1966) A new species of Geophis (Serpentes, Colubridae) fromthe state of Colima, Mexico., American Museum Novitates (2260): 1-10
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/tantilla+calamarina/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Tantilla calamarina i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.