T21
SJ T21-66.JPG
SJ T21 nummer 66, i tjänst för Skånska järnvägar, 2007
FordonstypDieselhydrauliskt koppelstångslok
Tillverkningsår1955–1958
Byggt antalSJ 52
NBJ 4
Ombyggda från T22
SJ 2
TillverkareMaschinenbau Kiel
ASJ
AxelföljdD (samtliga axlar sidoförskjutbara)
Längd (över buffert)11 300 mm
Bredd3144 mm
Höjd4290 mm
Drivhjulsdiameter1 255 mm
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
DrivmedelDiesel
TransmissionHydraulisk med mekanisk efterväxel
Effekt590 kW
Slagvolym99,36 liter
Största tillåtna hastighet50/80 km/h
Startdragkraft170 kN
Tjänstevikt56,8 t
OperatörerQvick Entreprenad samt museiföreningar

T21, ursprungligen T2, inköptes av SJ i mitten av 1950-talet för att ersätta ånglok på sidolinjer. Loket bygger på den tyska konstruktionen Maschinenbau Kiel MaK 800 D (V65) med några SJ-specifika modifieringar, bland annat en större hytt än originalet. Beställningen omfattade 56 lok, varav 10 skulle byggas på licens i Sverige vid ASJ i Falun. Fyra av dessa lok försågs från början med en svensk hydraulväxel och fick då littera T3, ändrat till T22 på 1960-talet. Denna växel fungerade dock inte särskilt bra utan de sista sex av de svenskbyggda loken levererades med tysk växel. Ursprungliga T2-lok hade nummer 57-71 och 76-112. Två T21-lok tillkom senare genom utbyte av den dåligt fungerande växeln i två av T22-loken.

Utmärkande för loken var den karakteristiska färgsättningen med en brunröd färg på korgen och en gul dekorlinje som framtill och baktill bildade ett V. På 1990-talet fick några lok (T21 84 och 100) en annan färgsättning då de kom i trafik hos olika privata operatörer.

T21-loken användes ända in på 1990-talet både som växellok och i viss mån som linjelok. Efter aktiv tjänst kom många av loken att ingå i beredskapsreserven, till dess denna avvecklades genom försäljning bland annat till museiföreningar. Loken trafikerade i stort sett hela landet, men trafiken var särskilt tät med denna loktyp i trakterna kring Nässjö och Kristinehamn.

T22/T3 Har samma grundkonstruktion som SJ:s litt T21/T2, men har en svensk hydraulväxel, tillverkad av SRM (Svenska Rotor Maskiner). Denna hydraulväxel hade tre steg. I steg 1 (0-30 km/h)driver pumphjulet ett stort och ett litet turbinhjul som roterar åt motsatt håll. Kraften från dessa turbiner går till en planetväxel. I steg 2 (30-60 km/h roterar inte det mindre turbinhjulet utan fungerar som ledskenor. I steg 3 (60-80 km/h) är pumphjulet och de båda turbinhjulen mekaniskt sammankopplade.[1] Fyra exemplar byggdes av ASJ i Falun med nr 72-75. Två av dessa byggdes senare om till litt T21. De hade samma utseende på utsidan som T21. Det sista T22-loket slopades 1978.

Nora Bergslags Järnväg

redigera

Den privata järnvägen Nora Bergslags Järnväg köpte fyra lok av samma typ som T21, dock utan SJ:s modifieringar. Dessa fick litt T och nummer 21-24 och hade en färgsättning som T21, men en röd målad korg.

Källor

redigera
  1. ^ Göran Rönn, Tåg nr 4, 1970, sid 10-12

Externa länkar

redigera