Sverige (sång)

sång av Verner von Heidenstam och Wilhelm Stenhammar
(Omdirigerad från Sverige (hymn))
För Kents sång, se Sverige (Kent-låt).

Sverige är en sång med text av Verner von Heidenstam, ingående i diktcykeln Ett folk och tonsatt av Wilhelm Stenhammar. Den brukar sjungas bland annat på Skansennyårsafton.

Sverige
OriginalspråkSvenska
KompositörWilhelm Stenhammar
TextförfattareVerner von Heidenstam

Sverige är komponerad för fyrstämmig blandad kör, men kom senare också i en version för manskör och har också använts som unison sång med piano- eller orkesterarrangemang. Stenhammar gav musiken ett innerligt och återhållet uttryck; Heidenstam lär ha varit mycket missnöjd med tonsättningen, eftersom han själv tänkt sig en pampig, marschliknande inledning som vid andra strofen skulle övergå i ett mer känslosamt tonläge. Stenhammars avsikt var att skriva en nationalsång för Sverige.

Historik

redigera

På 1890-talet bildades en kommitté för att utlysa en pristävling om en svensk nationalsång. I september 1899 publicerades i Dagens Nyheter tre texter av Verner von Heidenstam, Harald Jacobson och Frans Hedberg. Avsikten var att förmå svenska tonsättare att komponera musik till dessa.

Över hundra bidrag anlände. Tre var av Alice Tegnér och två av Ivar Hallström. Vid en konsert i april 1901 i Musikaliska Akademiens stora sal framfördes tio av bidragen. Göta gardes musikkår spelade och 150 sångare sjöng. Wilhelm Peterson-Berger recenserade konserten i Dagens Nyheter med orden: ”Dessa nya nationalsånger torde kunna sammanfattas under den belåtna rubriken: ’Vad vi sluppit sjunga…’”.

Tävlingen gav dock upphov till ett verk som levt kvar, Stenhammars Sverige. Stenhammar skrev musik till hela Heidenstams diktcykel Ett folk under åren 1904 och 1905 och den uruppfördes den 5 december 1905 på Kungliga Operan. Framförandet var en succé.

Den ursprungliga versionen av Sverige publicerades i Dagens Nyheter den 10 september 1899 under namnet Sverge.[1]

Sverge, Sverge, Sverge, (vida) fosterland,
vår längtans stilla bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysta af brand,
och dåd blef saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden:
Fall julesnö, och susa djupa mo,
brinn österstjärna genom junikvällen!
Sverge, moder! Blif vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sofva under kyrkohällen.

Publikation

redigera

Inspelningar

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera

Externa länkar

redigera