Sven Liljencrantz, före adlandet Westerman, född 30 maj 1727, död 10 december 1797 på Hesselbyholm, var en svensk friherre, hovrättsråd och lagman.

Liljencrantz blev advokatfiskal 1740, assessor i Svea hovrätt 1762 och hovrättsråd 1770. Han bytte den tjänsten mot lagmanstjänsten i Upplands och Stockholms läns lagsaga som han upprätthöll 1771-1775,[1] där han vid avskedet fick titulaturen landshövding. Han blev tillsammans med sin bror adlad 1768 och erhöll friherrlig rang 1778.

Liljencrantz grundade fideikommissen Hässelbyholm i Fogdö socken samt Heby slott i Gåsinge och Dillnäs socknar, men då hans släktgren dog ut med hans son 1798 övergick godsen till söner till hans bror Johan Liljencrantz.

Referenser

redigera

Liljencrantz, Liljencrants, Lilliecrantz, släkt i Svenskt biografiskt lexikon

  1. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 12 

Externa länkar

redigera