Svarttimalia

fågelart i Sydostasien

Svarttimalia[2] (Melanocichla lugubris) är en fågel som traditionellt placeras i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Svarttimalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTimalior
Timaliidae
SläkteMelanocichla
ArtSvarttimalia
M. lugubris
Vetenskapligt namn
§ Melanocichla lugubris
Auktor(Müller, 1835)
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Svarttimalian är en 25,5–27 cm lång glansigt helsvart eller svartgrå fågel med orangeröd näbb. Runt ögat syns skifferblå till violett orbitalhud och blåvit bar hud bakom ögat. Ungfågeln är brunare och mattare.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Svarttimalian förekommer i höglänta områden på Malackahalvön och västra Sumatra.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten är stannfågel.[4]

SläktskapRedigera

Fågeln placeras traditionellt i fnittertrastsläktet Garrulax och kallades på svenska tidigare just svart fnittertrast. Genetiska studier visar dock förvånande nog att den, tillsammans med dess nära släkting nakenhuvad timalia, istället är nära släkt med sabeltimaliorna i Pomatorhinus i familjen timalior och alltså bör byta inte bara släktesnamn utan också familjetillhörighet.[6] Tongivande International Ornithological Congress (IOC) har implementerat dessa resultat i deras taxnomi och denna linje följs här.

LevnadssättRedigera

Arten hittas i städsegrön lövskog, skogsbryn och ungskog över 800 meters höjd i Malaysia och mellan 500 och 1600 meter på Sumatra. Den förflyttar sig i ljudliga grupper, ofta i tät vegetation och flyger inte några längre sträckor. Födan består av insekter, spindlar och ibland frön.[4]

HäckningRedigera

Fågeln häckar oktober–april. Det rätt stora skålformade boet av växtfibrer och löv placeras cirka 2,5 meter ovan mark i en trädklyka, vari den lägger två ägg.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett begränsat utbredningsområde och tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Garrulax lugubris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b c d] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkarRedigera