Supralapsarianism (även antelapsarianism, ung. ’före syndafallet’), kalvinistisk lära om att Gud utvalde vissa till evigt liv och förkastade alla övriga, innan Han förutbestämde att syndafallet skulle äga rum.[1] Gud betraktade därmed människor som ofallna och förordnade de icke-utvalda till att bli "vredens kärl" (Romarbrevet 9:22) och sedan medlet genom vilket de skulle falla i synd. Deras fördömelse blir därmed först och främst beroende av Guds suveränitet och i andra hand Guds rättfärdighet.

Denna syn står i motsats till infralapsarianism som menar att Guds beslut att tillåta syndafallet föregick utkorelsen. Båda syner undervisar att förutbestämmelserna ägde rum innan syndafallet; de reformerta teologerna har dock varit oeniga i vilken logisk ordning som skickelserna följer på varandra i Guds sinne i den förflutna evigheten.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera