Supergalaktiskt koordinatsystem kallas det koordinatsystem som används för att bestämma positioner med utgångspunkt från det supergalaktiska planet, som kan beskrivas utifrån distributionen av Vintergatans närliggande galaxhopar, till exempel Virgohopen, Den stora attraktorn och superhopen i Perseus och Fiskarna.[1]

Det var den tysk-brittiske astronomen William Herschel som först antydde positionssystemet. Ett fullt utvecklat positionsbestämningssystem dröjde emellertid ända till 1953, när den franske astronomen Gérard de Vaucouleurs med utgångspunkt från Shapley-Ames.katalogen utformade systemet.

Notation redigera

Supergalaktisk latitud och longitud betecknas, precis som beträffande det galaktiska koordinatsystemet med bokstäverna b respektive l. Riktningarna som är vinkelräta mot planet (antingen b=+90° eller b =−90°) går igenom galaktiska polerna. Tillsammans med den supergalaktiska longituden bildar de ett sfäriskt koordinatsystem. Objekt som har den supergalaktiska longituden nära noll ligger där det supergalaktiska planet skär det galaktiska.

Supergalaktiska referenspunkter redigera

  • Den norra supergalaktiska polen (SGB=90°) har de galaktiska koordinaterna (l=47,37°, b=+6,32°). I det ekvatoriella koordinatsystemet (epok J2000) motsvarar detta ungefär (RA=18,9 h, DEC=+15,7°).
  • Den supergalaktiska nollpunkten (SGB=0°, SGL=0°) har koordinaterna (l=137,37°, b=0°). I epok J2000 motsvarar detta ungefär (RA=2,82 h, DEC=+59,5°).

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Supergalactic coordinate system, 3 augusti 2015.

Noter redigera

  1. ^ O. Lahav, B. X. Santiago, A. M. Webster, Michael A. Strauss, M. Davis, A. Dressler, J. P. Huchra (2000). ”The supergalactic plane revisited with the Optical Redshift Survey” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 312: sid. 166-176. http://cdsads.u-strasbg.fr/cgi-bin/nph-iarticle_query?2000MNRAS.312..166L&data_type=PDF_HIGH&whole_paper=YES&type=PRINTER&filetype=.pdf. Läst 6 september 2015. 

Externa länkar redigera