Öppna huvudmenyn

Sune Lison "Bandykungen" Almkvist[1], född 4 februari 1886 i Uppsala, död 8 augusti 1975, var en svensk landslagsman i både bandy och fotboll som sedan blev den första ordföranden för Svenska Bandyförbundet.

Sune Almkvist
FöddSune Lison Almkvist
4 februari 1886
Uppsala, Sverige
Död8 augusti 1975 (89 år)
NationalitetSverigeSvensk
Yrke/uppdragBandyspelare
Fotbollsspelare
Idrottsledare

Almkvist håller rekordet för antal SM-guld i bandy, 11 stycken, åren 1907-1920. Under sin fotbollskarriär gjorde han fyra landskamper och var uttagen i den svenska fotbollstruppen till OS i London 1908.

Almkvist var i sin yrkeskarriär utbildad läkare.[2]

IdrottskarriärRedigera

FotbollRedigera

Almkvist spelade sammanlagt fyra matcher i Sveriges landslag. Samtliga matcher gjordes under 1908, under vilket år han också deltog i de Olympiska spelen i London. Där blev det en slutlig 4:e plats då Sverige förlorat båda sina matcher. Almkvist deltog i Sveriges första match i turneringen där det blev förlust med 1–12 mot värdlandet Storbritannien.

Med sitt IFK Uppsala spelade han på klubbnivå två SM-finaler som dock båda slutade med förlust; 1908 mot

BandyRedigera

Almkvist startade sin långa bandykarriär i Upsala Gymnasisters Hockeyklubb redan som 15-åring år 1901. Klubben vann år 1902 Nordiska spelens vandringspris genom att besegra Stockholms Hockeyklubb med 2-0. År 1905 hade man ersatt den gamla "trissan" med en riktig boll. Det året satte Sune Almkvist ett mycket svårslaget målrekord genom att göra 19 mål i en och samma match. Det var i matchen mot Krigsskolan (Karlberg) i Nordiska Spelens hockeyturnering. Matchen slutade 27-1.

Sune Almkvist var den första stora svenska bandyspelaren och också den förste som erhöll utmärkelsen Stor grabb. Visserligen brukar man tillskriva greve Clarence von Rosen som den person som förde bandyn till Sverige år 1895 men bandyns spridning bör ändå tillskrivas Almkvist och hans lag IFK Uppsala. De dominerade svensk bandy från första svenska mästerskapet år 1907 fram till år 1920 och som lagkapten ledde Almkvist IFK Uppsala till 11 SM-guld, vilket gör honom till den spelare som har flest SM-guld i svensk bandys historia.[3]

Ordförandeskap och regelböckerRedigera

Almkvist blev år 1925 Svenska Bandyförbundets förste ordförande. Posten höll han till 1950.

Almkvist utgav bland annat Regler för Ishockey (1907; med "ishockey" avsågs på den tiden bandy), Spelregler för bandy (1917) och Bandy (1919).[4]

TennisRedigera

Utöver bandy och fotboll var Almkvist en kapabel tennisspelare. Här ståtar han med två SM-guld i Tennis (dubbel) inomhus från 1918-19.[5]

PrivatRedigera

 
Almkvist i sin läkarroll

Sune Almqvist var son till Herman Napoleon Almkvist.[2]

År 1921 blev Almkvist praktiserande läkare i Stockholm och var från 1931 läkare vid Stockholms stads poliklinik för könssjukdomar.[4] Han kallades ofta för "bandydoktorn".[6]

MeriterRedigera

FotbollRedigera

I klubblagRedigera

  IFK Uppsala
  • SM-final (2): 1907, 1908

I landslagRedigera

  Sverige
  • Uttagen till OS: 1908 (lagkapten och spel i en av två matcher)
  • 7 landskamper, 0 mål

BandyRedigera

I klubblagRedigera

  IFK Uppsala
  • Svensk mästare (11): 1907, 1910, 1911, 1912, 1913, 1915, 1916, 1917, 1918, 1919, 1920[7]

I landslagRedigera

  Sverige
  • 2 A-landskamper (landslagsspel för Sveriges del startade först 1919)

TennisRedigera

  • SM-guld i dubbel (2): 1918, 1919

ReferenserRedigera

WebbsidorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ HISTORY : CURIOSITIES OF WORLD FOOTBALL (1906-1910) | IFFHS” (på en-US). IFFHS. 1 maj 2018. https://iffhs.de/history-curiousities-of-world-football-1905-1910/. Läst 17 september 2018. 
  2. ^ [a b] Almkvist, Sunde i Vem är det, 1933.
  3. ^ Sune Almkvist, ”Bandydoktorn”” (på sv-SE). IFK Uppsala. https://www.ifkuppsala.se/sune-almkvist-bandydoktorn/. Läst 27 september 2018. 
  4. ^ [a b] Almkvist, Sune i Svensk uppslagsbok Arkiverad 31 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  6. ^ Arne Argus: Bandy i 100 år, AB C O Ekblad & Co., 2002, ISBN 91-631-3005-X, s. 45
  7. ^ Radio, Sveriges. ”Alla SM-finaler i bandy sedan 1907 - Radiosporten” (på sv). sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=5475357. Läst 27 september 2018. 
Företrädare:
Ingen
Ordförande för Svenska Bandyförbundet
19251950
Efterträdare:
Gunnar Galin