Sune Almkvist
Sune Lison "Bandykungen" Almkvist[1], född 4 februari 1886 i Uppsala, död 8 augusti 1975 i Vallentuna, Stockholms län[2] , var en svensk landslagsman i både bandy och fotboll som sedan blev den första ordföranden för Svenska Bandyförbundet.
| Sune Almkvist | |
 Almkvist 1907 | |
| Nationalitet | Svensk |
|---|---|
| Födelsenamn | Sune Lison Almkvist |
| Smeknamn | Bandykungen |
| Födelsedatum | 4 februari 1886 |
| Födelseplats | Uppsala, Sverige |
| Dödsdatum | 8 augusti 1975 (89 år) |
| Yrke | Idrottsledare |
| Nation |  Sverige |
| Sport | Bandy, fotboll |
| Klubb | IFK Uppsala |
Almkvist, som anses vara en av pionjärerna och föregångarna inom bandyn, utgav flera regelböcker för sporten samtidigt som han var aktiv spelare och blev följdriktigt den förste att utnämnas till Stor grabb i svensk bandy. Han håller alltjämt dessutom rekordet för antal SM-guld i bandy, 11 stycken, åren 1907–1920.
Under sin fotbollskarriär gjorde han fyra landskamper och var uttagen i den svenska fotbollstruppen till OS i London 1908. Därutöver spelade han med sitt Uppsala två SM-finaler i fotboll, som dock båda förlorades.
Almkvist var i sin yrkeskarriär utbildad läkare.[3]
Idrottskarriär redigera
Fotboll redigera
Almkvist spelade sammanlagt fyra matcher i Sveriges landslag. Samtliga matcher gjordes under 1908, under vilket år han också deltog i de Olympiska spelen i London. Där blev det en slutlig 4:e plats då Sverige förlorat båda sina matcher. Almkvist deltog i Sveriges första match i turneringen där det blev förlust med 1–12 mot värdlandet Storbritannien.
Med sitt IFK Uppsala spelade han på klubbnivå två SM-finaler som dock båda slutade med förlust; 1908 mot IFK Göteborg (3–4) och 1911 mot AIK (2–3).[4]
Bandy redigera
Almkvist startade sin långa bandykarriär i Upsala Gymnasisters Hockeyklubb redan som 15-åring år 1901. Klubben vann år 1902 Nordiska spelens vandringspris genom att besegra Stockholms Hockeyklubb med 2–0. År 1905 hade man ersatt den gamla "trissan" med en riktig boll. Det året satte Sune Almkvist ett mycket svårslaget målrekord genom att göra 19 mål i en och samma match. Det var i matchen mot Krigsskolan (Karlberg) i Nordiska Spelens hockeyturnering som slutade 27–1.
Sune Almkvist var den första stora svenska bandyspelaren och också den förste som erhöll utmärkelsen Stor grabb. Visserligen brukar man tillskriva greve Clarence von Rosen som den person som förde bandyn till Sverige år 1895 men bandyns spridning bör ändå tillskrivas Almkvist och hans lag IFK Uppsala. De dominerade svensk bandy från första svenska mästerskapet år 1907 fram till år 1920 och som lagkapten ledde Almkvist IFK Uppsala till 11 SM-guld vilket gör honom till den spelare med flest SM-guld i svensk bandys historia.[5]
- Klubbar: Upsala Gymnasisters Hockeyklubb och IFK Uppsala
- Position: Center
- SM-finaler (11 + 1 omspel): (1907, 1910, 1911, 1912, 1913, 1915–1920)
- SM-guld: 11 (vann samtliga finaler)
- Landskamper: 2
- Stor grabb: Nr 0
Ordförandeskap och regelböcker redigera
Almkvist blev år 1925 Svenska Bandyförbundets förste ordförande. Posten höll han till 1950.
Almkvist utgav bland annat Regler för Ishockey (1907; med "ishockey" avsågs på den tiden bandy), Spelregler för bandy (1917) och Bandy (1919).[6]
Tennis redigera
Utöver bandy och fotboll var Almkvist en kapabel tennisspelare. Här ståtar han med två SM-guld i dubbel (inomhus) från 1918–19.[7]
Privatliv redigera
Sune Almqvist var son till språkforskaren Herman Almkvist.[3]
År 1921 blev Almkvist praktiserande läkare i Stockholm och var från 1931 läkare vid Stockholms stads poliklinik för könssjukdomar.[6] Han kallades ofta för "bandydoktorn".[8]
Meriter redigera
Fotboll redigera
I klubblag redigera
- SM-final (2): 1907, 1908
I landslag redigera
- Uttagen till OS: 1908 (lagkapten och spel i en av två matcher)
- 7 landskamper, 0 mål
Bandy redigera
I klubblag redigera
- Svensk mästare (11): 1907, 1910, 1911, 1912, 1913, 1915, 1916, 1917, 1918, 1919, och 1920[9]
I landslag redigera
- 2 A-landskamper (landslagsspel för Sveriges del startade först 1919)
Tennis redigera
- SM-guld i dubbel (2): 1918, 1919
Referenser redigera
Webbkällor redigera
- Svenska landslagsmän i fotboll, svenskfotboll.se, läst 2013 02 20
- "Olympic Football Tournament London 1908", fifa.com, läst 2013 02 20
- Almkvist, Sune i Vem är det 1933
| Ny titel | Ordförande för Svenska Bandyförbundet 1925 – 1950 |
Efterträddes av Gunnar Galin |
| Utmärkelser | ||
|---|---|---|
| Ny utmärkelse | Svenska Bandyförbundets hedersordförande 1950 |
Efterträddes av Torsten Tegnér |
Noter redigera
- ^ ”HISTORY : CURIOSITIES OF WORLD FOOTBALL (1906-1910) | IFFHS” (på amerikansk engelska). IFFHS. 1 maj 2018. https://www.iffhs.com/posts/446#. Läst 17 september 2018.
- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ [a b c] Almkvist, Sunde i Vem är det, 1933.
- ^ ”Svenska mästare 1896-25, 1931- - Svensk fotboll”. www.svenskfotboll.se. https://www.svenskfotboll.se/serier-cuper/elitfotboll/historik-herr/svenska-mastare-1896-/. Läst 18 mars 2021.
- ^ ”Sune Almkvist, ”Bandydoktorn””. IFK Uppsala. https://www.ifkuppsala.se/sune-almkvist-bandydoktorn/. Läst 27 september 2018.
- ^ [a b] Almkvist, Sune i Svensk uppslagsbok Arkiverad 31 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ^ Arne Argus: Bandy i 100 år, AB C O Ekblad & Co., 2002, ISBN 91-631-3005-X, s. 45
- ^ ”Alla SM-finaler i bandy sedan 1907 - Radiosporten”. sverigesradio.se. (Sveriges Rsdio). https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=5475357. Läst 27 september 2018.
