Sumatranäktergal
Sumatranäktergal[1] (Myiomela sumatrana) är en fågelart i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[2]
| Sumatranäktergal | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Myiomela |
| Art | Sumatranäktergal M. sumatrana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myiomela sumatrana | |
| Auktor | (Delacour & Jabouille, 1928) |
| Synonymer | |
| |
Utseende och läte redigera
Sumatranäktergal är en 15 cm lång tätting med skilda dräkter mellan könen. Hanen är helt blå förutom en silvervit fläck i pannan och på halssidan, den senare oftast helt dold. Honan är mattbrun ovan, undertill ljusare. Den är mycket lik närbesläktade javanäktergalen, men sumatranäktergalen är mer kortstjärtad. Hane sumatranäktergal är också mycket mörkare blå, med endast lite kontrast med svartare handpennor. Honan är tydligt mörkare, utan kastanjebruna toner. Strupen är endast något ljusare än bröst och örontäckare, utan den tydliga grå kilen hos javanäktergalen. Buken är vidare mörkare grå.[3][4]
Sången hos javanäktergalen är också mycket enklare, en serie med två till fem behagliga och melankoliska toner. Sumatraträdnäktergalens är istället dubbelt så lång, en mer komplicerad och klingande ramsa med fem till åtta ljusa stigande och fallande toner som sjunker i tonhöjd på slutet, starkt påminnande om gulbukig cettia.[3]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer enbart på Sumatra i Indonesien.[2] Den betraktas traditionellt som underart till Myiomela diana.[5] Den urskildes dock som egen art av tongivande International Ornithological Congress (IOC) 2021,[2] baserat på skillnader i genetik, dräkt och läten.[6][3]
Släktestillhörighet redigera
Tidigare inkluderades Myiomela i Cinclidium. Flera genetiska studier visar dock att detta är felaktigt, där arterna i Myiomela är närmare släkt med blåstjärtarna i Tarsiger och rubinnäktergalarna i Calliope än med Cinclidium.[7][8]
Familjetillhörighet redigera
Arten ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]
Levnadssätt redigera
Arten hittas i undervegeation i högt belägna bergsskogar, på mellan 1000 och 1500 meters höjd. Födan består av små insekter och maskar. Häckningsbiologin hos sumatranäktergalen är inte känd, men javanäktergalen häckar mellan september och maj. Boet är som en stor boll av tunna rötter, blad stjälkar, ormbunksblad och mossa som placeras intill en stig eller lågt bland trädormbunkar eller i en mossig trädstam. Där i lägger den två, bjärt skära ägg.[4]
Status redigera
IUCN erkänner den ännu inte som art, varför dess hotstatus inte bestämts. Den beskrivs som fåtalig men vida spridd.[4]
Noter redigera
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.2.
- ^ [a b c] Ng, Elize Y. X.; Yue, Arya Y.; Eaton, James A.; Gwee, Chyi Yin; Balen, Bas van; Rheindt, Frank E. (2020-06-30). ”Integrative taxonomy reveals cryptic robin lineage in the Greater Sunda Islands”. Treubia 47 (1): sid. 39–52. doi:. ISSN 2337-876X. https://e-journal.biologi.lipi.go.id/index.php/treubia/article/view/3872.
- ^ [a b c] Collar, N. (2020). Sunda Robin (Myiomela diana), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sunrob1.01
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. and Rheindt, F.E. (2016). Birds of the Indonesian Archipelago: Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.
- ^ [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Myiomela sumatrana.- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.