Stridsvagn fm/28

Stridsvagn fm/28 var en svensk stridsvagn, en försöksmodell inköpt från Frankrike av modell Renault NC modèle 26/27 (senare omdöpt till NC 27).

Redan kort efter leveransen hade det visat sig att Stridsvagn fm/21 hade begränsningar, och 1923 inköptes därför en Renault FT i Frankrike. Stridsvagnen erhöll ingen beteckning och kallades vanligen bland de som arbetade med stridsvagnen för "Putte", kanske på grund av sin storlek eller på grund av att den var utrustad med en 37 mm kanon från Puteaux. Stridsvagnen var dock redan när den levererades till Sverige rejält sliten, enligt uppgifter skall den ha haft kulhål efter att ha deltagit i strid under första världskriget. Kanonen från vagnen flyttades ganska snart till en av stridsvagnarna m/21 och därifrån vidare till Sveriges tredje pansarbil som byggdes vid Tidaholms bruk 1926. Efter ständiga motorproblem beslutade man sig i augusti 1926 för att kassera "Putte" som kom att användas som artillerimål. Under skjutningarna visade det sig att det franska pansaret var betydligt bättre än det svenskproducerade, vilket kom att driva på utvecklingen av svenskt pansar.

Som ersättning för "Putte" beviljades i januari 1928 anslag för inköp av en ny stridsvagn. Även denna var av Renaults fabrikat, en vidareutveckling av FT kallad NC modèle 26/27, senare omdöpt till NC 27. I Sverige fick den beteckningen Stridsvagn fm/28. Stridsvagn fm/28 hade den gamla renaultmotorn på 39 hästkrafter utbytt mot en på 60 hästkrafter. Samtidigt hade pansaret förbättrats och var i fronten 34 millimeter, och vikten hade stigit till 8,5 ton mot den äldre varianten 6,7 ton. Stridsvagnen hade dock fortfarande en 37 millimeters Puteauxkanon som enda beväpning. Chefsmekaniker Dahlman som studerat stridsvagnens ritningar dömde dock ut den redan innan vagnen kommit till Sverige. Hans farhågor kom att besannas då vagnen kom fram. Motorn hade stora driftsproblem och särskilt växellådan gick sönder gång på gång. Det visade sig även att vagnen inte var anpassad för svensk terräng och att banden hade mycket svårt att få fäste.

Stridsvagnen dömdes ut och kom i stället att förses med radioutrustning och användas kommunikationsförsök. Stridsvagn fm/28 kom att användas vid grundläggande förarutbildning vid Göta Livgardes stridsvagnsbataljon in på 1930-talet.

Källor

• Svenskt pansar - 90 år av stridsfordonsutveckling, Rickard O. Lindström & Carl-Gustaf Svantesson