Streckbandvinge

asiatisk fågel i familjen fnittertrastar

Streckbandvinge[2] (Actinodura souliei) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Streckbandvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteActinodura
ArtStreckbandvinge
A. souliei
Vetenskapligt namn
§ Actinodura souliei
AuktorOustalet, 1897
Synonymer
  • Streckad bandvinge
  • Sibia souliei
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Streckbandvingen är en 21–23 cm lång, kortstjärtad och rostfärgad bandvinge med förlängda och spetsiga hjässfjädrar som formar en lös tofs. Den liknar waldenbandvingen (A. waldeni), men örontäckare och nacke är mer enhetligt silverfärgade och den beigefärgade kroppen är täckt av breda, svartaktiga streck. Sången är okänd, lätena liknande waldenbandvingen med mjuka kontaktläten och hårda, vibrerande varningsläten.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Streckbandvinge förekommer i östra Asien och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Actinodura souliei souliei – södra Kina (södra Sichuan i nordvästra Yunnan)
  • Actinodura souliei griseinucha – nordvästra Tonkin

SläktestillhörighetRedigera

Bandvingarna placeras traditionellt i Actinodura. DNA-studier[5] visar dock att två avvikande arter, rostkronad minla (Chrysominla strigula) och blåstjärtad siva (Siva cyanouroptera) är en del av bandvingarna. Olika taxonomiska auktoriteter har behandlat resultatet på olika sätt, antingen som här inkludera dessa i Actinodura,[3] eller dela upp släktet i två. Waldenbandvingen och dess närmaste släktingar lyfts då ut i släktet Sibia.[1][6]

LevnadssättRedigera

Streckbandvingen påträffas i lövskog och öppen barrskog med inslag av bambu på 1700-3300 meters höjd. Den livnär sig huvudsakligen av ryggradslösa djur och ses ofta i små, långsamt förflyttande flockar, ibland i sällskap med andra arter. Inget är känt om dess häckningsbiologi. Arten är stannfågel och rör sig i mindre utsträckning i höjdled under kall väderlek och kraftigt snöfall.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig.[7]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Jean-André Soulié (1858-1905), fransk missionär verksam i Kina.[8]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Sibia souliei Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 22 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Streaked Barwing (Sibia souliei). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59670 14 december 2018).
  5. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera