Storstörningen 1983

elavbrott som drabbade hela södra Sverige

Storstörningen 1983 var ett strömavbrott den 27 december 1983 klockan 12.57 som drabbade praktiskt taget hela syd- och mellansverige.

HändelseförloppRedigera

Utgångsläget var en situation med ett underskott i elproduktion i södra Sverige vilket uppvägdes av överföring från norra Sverige via sex stycken 400-kV-ledningar samt genom import från Norge. Ett ställverksfel i Hamra utanför Enköping medförde att två stycken 400-kV-ledningar slogs ut. De återstående fyra ledningarna hade inte kapacitet att överföra tillräcklig effekt, varför spänningen snabbt sjönk i hela södra Sverige. För att klara situationen skulle delar av nätet behövt kopplas bort för att återställa balans mellan produktion och förbrukning, men förloppet gick så snabbt att detta inte lyckades, och på cirka tre sekunder hade södra Sverige mörklagts.[1][2]

Vid tidpunkten för störningen var reaktorerna Oskarshamn 1 och 2, Barsebäck 1 och 2, Forsmark 1 och 2 samt Ringhals 1, 2 och 3 i drift. Ringhals 4 var avställd, och Oskarshamn 3 och Forsmark 3 var under uppförande och togs i drift först 1985. Av de nio reaktorer som var i drift snabbstoppade åtta, medan Forsmark 1 lyckades gå över i så kallad husturbindrift.[1] Snabbstopp innebär att återstart kan ske först efter olika återställningsåtgärder vilket kan ta timmar eller dagar, medan husturbindrift innebär att kraftverket kopplas bort från yttre nät och minskar effekten till kraftverkets egenförbrukning (typiskt cirka fem procent) och relativt snabbt åter kan gå upp i effekt när det yttre nätet återställts.

Efter drygt en halvtimme, klockan 13.35, var ledningarna till Norge och Danmark åter i funktion, och några minuter senare var större delen av storkraftnätet spänningssatt så att regionala nät kunde börja återinkopplas. Vid 14-tiden hade cirka 70 procent av de drabbade abonnenterna fått tillbaka strömmen, och vid 18-tiden var praktiskt taget alla abonnenter åter anslutna, och balans mellan förbrukning och kraftproduktion hade uppnåtts.[2]

Återuppbyggnad av nätetRedigera

De åtta kärnkraftsreaktorerna som snabbstoppats var åter i full produktion först dagen efter. Under tiden kompenserades bortfallet med import från Norge och Danmark, ökad produktion i många vattenkraftverk, och dessutom startades många fossileldade anläggningar, bland annat gasturbiner i södra och mellersta Sverige, samt oljekraftverken i Stenungsund och Karlshamn.

FöljderRedigera

Händelsen resulterade bland annat i åtgärder för att förbättra kärnkraftverkens möjligheter att kunna gå över i husturbindrift vid nätbortfall.[1]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Ernö Legath, (27 januari 1984). ”Jämförande sammanställning av händelseförloppet vid kärnkraftverken vid nätstörning 1983-12-27, RKS-84-02”. RKS - Rådet för Kärnkraftsäkerhet. https://inis.iaea.org/collection/NCLCollectionStore/_Public/16/046/16046274.pdf. Läst 5 november 2020. 
  2. ^ [a b] Vattenfall (annons) (4 februari 1984). ”Svart på vitt om en mörk stund”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1984-02-04/7.