Storsovarbi
Storsovarbi (Chelostoma rapunculi) är en biart i familjen buksamlarbin och släktet blomsovarbin.[2]
| Storsovarbi | |
 Storsovarbi, hona på Kung Karls spira. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Blomsovarbin Chelostoma |
| Undersläkte | Gyrodromella[1] |
| Art | Storsovarbi C. rapunculi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chelostoma rapunculi | |
| Auktor | Lepeletier, 1841[2] |
| Synonymer | |
|
Chelostoma fuliginosa (Panzer, 1798)[3] | |
 Storsovarbi från Skåne, hane. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Kroppens grundfärg är svart med en mycket gles, beige till vit behåring på huvud och mellankropp, som är något tätare och mörkare i hanens ansikte. Bakkroppen har vita hårband mellan tergiterna[a], men är i övrigt kal på ovansidan. På buken har honan som alltid hos buksamlarbin en gulaktig hårborste som används för polleninsamling. Längden är 8 till 10 mm.[5]
Ekologi redigera
Storsovarbiet förekommer i habitat som skogar, skogsbryn och -gläntor samt trädgårdar[6][5]. I Alperna kan arten gå upp till 2 000 m.[7] Arten är oligolektisk[b] på klockväxter, särskilt blåklockor.[6] Flygtiden varar från juni till augusti.[5] Släktet har fått sitt svenska trivialnamn ("blomsovarbin") av hanarnas vana att övernatta i blommor, för denna art inte minst blåklockor. Det är emellertid inte ovanligt att artens hanar även väljer klockorna hos röd skogslilja att sova i, till den grad att de därvid bidrar till blommornas pollinering.[5]
Fortplantning redigera
Honan bygger sina larvbon i existerande, gamla insektsgångar i trä, egenborrade hål i dött trä eller bark, eller i ihåliga strån. De olika larvcellerna ligger efter varandra, och skiljs åt genom väggar av jord blandad med nektar. Även ingången till boet försluts genom en propp av jord och nektar, då blandad med grus.[6]
Utbredning redigera
Arten finns i större delen av Europa öster om Brittiska öarna, med.tonvikten lagd på Mellan- och Nordeuropa; i Sydeuropa finns den främst i bergen, exempelvis i Spanien (Sierra Nevada), Italien (Alpernas sydsluttningar) och Grekland (Parnassos).[5] Österut når den Kaukasus, Uralbergen[5] och vidare österut till Nordasien[6]. Den förekommer också i Sydvästasien och Nordafrika, samt har blivit införd till USA[6], där den finns i delstaterna New York och Connecticut[4].
I Sverige förekommer arten från Skåne till Hälsingland, inklusive Öland och Gotland, men exklusive Västsverige norr om Halland.[5] I Finland har arten observerats i hela landet, från Åland och sydkusten till Lappland, men tyngdpunkten ligger i de södra delarna.[8]
Storsovarbi är en allmänt förekommande art, som är klassificerad som livskraftig ("LC") både globalt[6], i Sverige[9] och i Finland[8].
Kommentarer redigera
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ En oligolektisk art är specialiserad på att hämta näring från en enda växtfamilj. Motsatsen kallas polylektisk.
Referenser redigera
- ^ ”Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Chelostoma+rapunculi. Läst 3 april 2023.
- ^ [a b] ”Chelostoma rapunculi (Lepeletier, 1841)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715428. Läst 2 april 2023.
- ^ [a b c d] Cederberg, Björn (2006). ”Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841 | storsovarbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103180/details?lang=sv. Läst 2 april 2023.
- ^ [a b c d e f] Beatriz Moisset, John S. Ascher (12 oktober 2020). ”Species Chelostoma rapunculi - Rampion Scissor Bee” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/828082. Läst 3 april 2023.
- ^ [a b c d e f g] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Storsovarbi Chelostoma rapunculi”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103180. Läst 3 april 2023.
- ^ [a b c d e f] Lhomme, P. 2014 Chelostoma rapunculi . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 april 2023.
- ^ ”Scherenbienen: Chelostoma rapunculi” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-crapu.htm. Läst 3 april 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Storsovarbi – Chelostoma rapunculi”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204597. Läst 3 april 2023.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Storsovarbi Chelostoma rapunculi”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/chelostoma-rapunculi-103180. Läst 3 april 2023.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör storsovarbi.
