Öppna huvudmenyn
Haffnerska villan i Hedemora, bolagets disponentbostad.

Stora Långviks Gruf AB var en gruvkoncern verksam 1868–1950.

Företaget grundades 1868, när järngruvorna i Garpenbergs och By socknar slogs samman. Allt eftersom såldes de mindre gruvorna av, vilket år 1910 resulterade i att det som återstod var Intrångsfältet, Långviksfältet, Middagsgruvan samt Jelkens och Bensåsens gruvor.[1]

Bolaget var ägt av Stockholms Enskilda Bank, som dock sålde det år 1911 till tyska Bochumer Verein GmbH (efter 1926 del av Vereinigte Stahlwerke).[1] De nya ägarna expanderade företaget genom att köpa och/eller driva gruvor även utanför Dalarna, till exempel Tabergsgruvan[2], Natorps gruvor och Askö gruva.[3]

Stora Långvik ingick under andra världskriget i Stora Långviksgruppen, som ägdes av den tyska stålkoncernen Vereinigte Stahlwerke. Såsom andra Tyskgruvor ställdes bolaget under Flyktkapitalbyrån. Detta skedde 22 juni 1946,[2] och Stora Långviks Gruf AB inlöstes av AB Statsgruvor 1950.[4]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Lind, Atta (1988). Intrånget: en gruvby. Dalarnas museums serie av småskrifter, 0346-6949 ; 51. Falun: Dalarnas museum. sid. 11. Libris 7764923. ISBN 91-87466-01-5 
  2. ^ [a b] SVEN STRÖMBERG OCH STIG ÖDEEN (4 november 1953). ”SMÅLANDS TABERG – UTREDNING RÖRANDE FRÅGAN OM ÅTGÄRDER TILL SKYDD FÖR SMÅLANDS TABERGS NATURVÄRDEN”. SOU 1953:33. http://weburn.kb.se/sou/216/urn-nbn-se-kb-digark-2154419.pdf. 
  3. ^ Kansli- och informationsenheten, Dalarnas länsarkiv (10 mars 2011). ”Stora Långviks Gruf AB (1783-1951)”. http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:qFp0SAjhoVIJ:www.ltdalarna.se/templates/Base____8256.aspx. Läst 22 april 2013. [död länk]
  4. ^ Lind (1988), sid. 31