Kerguelentärna[2] (Sterna virgata) är en måsfågel med mycket begränsad utbredning på några öar i södra Indiska oceanen.[3]
| Kerguelentärna Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Måsfåglar Laridae |
| Släkte | Sterna |
| Art | Kerguelentärna S. virgata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sterna virgata | |
| Auktor | Cabanis, 1875 |
Utseende och läten redigera
Kerguelentärnan är en liten, 31 centimeter lång och relativt mörk tärna. Adulta fåglar i häckningsdräkt är generellt mörkt grå med svart hätta och nedanför en smal vit kil på kinden som skiljer hättan från den grå nacken. Utanför häckningstid är pannan vitfläckad och undersidan blekare. Ungfågeln är kraftigt brunbandad på manteln med brun hätta. Från antarktistärna som förekommer i samma område skiljer den sig genom att vara mörkare, och ha kortare vinge och stjärt samt tunnare och spetsigare näbb.[1]
.jpg)
Lätena beskrivs i engelsk litteratur som hårda "chittick" och utdragna "keeeaaar".[1]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer i södra Indiska oceanen på öarna Marion Island, Crozetöarna och Kerguelen.[3] Tidigare häckade den även på Prince Edward Island men är där utgången sedan 2011.[4] Den delas vanligen in i två underarter, där nominatformen virgata förekommer på Kerguelen och mercuri på Crozet och i Prins Edwardöarna[5].
Levnadssätt redigera
Arten är stannfågel och rör sig även utanför häckningstid endast i närområdet.[6] Den häckar på sparsamt bevuxna klippavsatser eller i floddalar[7] mellan mitten av oktober till januari. Fågeln lägger ett till två ägg som ruvas i 24 dagar.[8]
Föda redigera
Kerguelentärnan lever av fisk och skaldjur som den hittar i kelpfält, i bränningszonen och i grunt vatten nära strand. Den kan också ses leta efter ryggradslösa djur på land.[9]
Status och hot redigera
Kerguelentärnans population anses vara stabil men mycket liten, endast 3.500-6.500 individer, varav den stora merparten häckar på Kerguelen. Det får internationella naturvårdsunionen IUCN att kategorisera arten som nära hotad.[1] Det största hotet mot arten är extremt väder som hindrar den att födosöka och tvingar den att överge häckningskolonier.[7][9]
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Sterna virgata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Taylor, MR and Wanless, RM. 2015. Kerguelen Tern Sterna virgata. In: The 2015 Eskom Red Data Book of birds of Southern Africa, Lesotho and Swaziland. Taylor, MR; Peacock, F; Wanless RM (eds). 2015. BirdLife South Africa. Johannesburg, South Africa.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Harrison, P. 1985. Seabirds: an identification guide. Christopher Helm, London.
- ^ [a b] Weimerskirch, H.; Stahl, J. -C. 1988. The breeding and feeding ecology of the Kerguelen Tern Sterna virgata. Ornis Scandinavica 19: 199-204.
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ [a b] Sagar, P. M. 1991. Aspects of the breeding and feeding of the Kerguelean and Antarctic Terns at the Kerguelean Islands. Notornis 38: 191-198.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör kerguelentärna.
Wikispecies har information om Sterna virgata.- Läten på xeno-canto.org
