Svarthaketimalia[2] (Cyanoderma pyrrhops) är en liten sydasiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.[3]
| Svarthaketimalia Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Timalior Timaliidae |
| Släkte | Cyanoderma |
| Art | Svarthaketimalia C. pyrrhops |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cyanoderma pyrrhops | |
| Auktor | Blyth, 1844 |
| Synonymer | |
| |
Utseende och läte redigera
Svarthaketimalian är en liten (10 cm) brunaktig fågel med rött öga och karakteristiskt svart på haka och tugel. Hjässan är gråbeige med tunna bruna streck. Undersidan är orangebrun. Sången består av en snabb serie mycket korta och högljudda visslingar.[4][5]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln återfinns i Himalaya, från Kashmir till centrala Nepal.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet redigera
Tidigare placerades svarthaketimalia med släktingar i Stachyridopsis, då utan kastanjevingad timalia.[6] Studier visar dock att den ingår i släktet, som därmed måste byta namn till Cyanoderma av prioritetsskäl.[7][8] Längre tillbaka placerades arterna i släktet Stachyris tillsammans med de filippinska arterna som nu förs till Sterrhoptilus och Dasycrotapha i familjen glasögonfåglar.
Levnadssätt redigera
Svarthaketimalian hittas i undervegetation i öppen skog samt i igenväxande buskmarker, mellan 245 och 2750 meters höjd. Födan består av insekter, ibland även bär. Den ses i grupper om åtta till tio fåglar, ofta tillsammans med andra arter. Fågeln häckar mellan april och augusti. Arten är stannfågel.[1][4][5]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[9]
Namn redigera
På svenska har fågeln även kallats svarthakad busktimalia.
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Cyanoderma pyrrhops Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2019). Black-chinned Babbler (Cyanoderma pyrrhops). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59477 20 maj 2019).
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
- ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
- ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
- ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Cyanoderma pyrrhops.
Wikimedia Commons har media som rör svarthaketimalia.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
