Större uggleskärra

fågelart på Nya Guinea

Större uggleskärra[2] (Aegotheles insignis) är en fågel i familjen uggleskärror.[3] Den förekommer i bergstrakter på Nya Guinea.

Större uggleskärra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUggleskärrfåglar
Aegotheliformes
FamiljUggleskärror
Aegothelidae
SläkteAegotheles
ArtStörre uggleskärra
A. insignis
Vetenskapligt namn
§ Aegotheles insignis
AuktorSalvadori, 1875
Synonymer
  • Större ugglenattskärra

Utseende redigera

Större uggleskärra är med sina 28–30 cm i kroppslängd, och som namnet avslöjar, en stor medlem av familjen, troligen den största. Fjäderdräkten är huvudsakligen brun eller mörkt rödbrun. På ovansidan syns spridda vitaktiga fläckar eller streck och tydliga längsgående hjässband. Strupen är vit eller beigefärgad, bröstet och buken kraftigt fläckad i vitt. Arten uppträder i två färgformer, brun och rostbrun, med mellanformer.[4]

Läte redigera

Lätet är dåligt känd, men en stigande serie med drillande "owrr" och upprepade gnissliga "kee" har noterats, liksom ett "foh... foh".[4]

Utbredning och systematik redigera

Större uggleskärra förekommer i bergstrakter på Nya Guinea, från Vogelkop till sydöstra Nya Guinea.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fram tills nyligen ansågs den och stjärnuggleskärran (A. tatei) utgöra en och samma art, med studier motsäger detta.[5][6]

Levnadssätt redigera

Arten hittas i bergsskogar, huvudsakligen 1150–2800 meter över havet, men har också rapporterats från ungskog och flodnära skogar i ett annars öppet landskap. Maginnehåll visar en föda bestående av insekter som skalbaggar. Dess födosökningsbeteende har inte beskrivits. Även häckningsbeteendet är dåligt känt, men fåglar i häckningstillstånd har samlats in i april, maj, augusti och september och flygga ungar har setts i november. Den tros häcka i trädhål.[4]

Status redigera

Arten har ett rätt stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Den tros inte heller vara utsatt för något tydligt hot. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet har inte uppskattats, men den beskrivs som ganska vanlig.[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Aegotheles insignis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c] Holyoak, D.T. (2020). Feline Owlet-nightjar (Aegotheles insignis), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.feonig1.01
  5. ^ Pratt, T.K. (2000). Evidence for a previously unrecognised species of owlet-nightjar. Auk 117(1): 1–11.
  6. ^ Dumbacher, J.P., Pratt, T.K. and Fleischer, R.C. (2003). Phylogeny of the owlet-nightjars (Aves: Aegothelidae) based on mitochondrial DNA sequences. Molecular Phylogenetics and Evolution 29(3):540–549.

Externa länkar redigera