Solberga, Leksands kommun
Solberga är en by i Åls socken, Leksands kommun. Byn ligger ca 12 kilometer öster om Insjön, längs en skogsbilväg mot Sågmyra. Norr om byn ligger Solbergatjärnen.
Solberga | |
Ort | |
Land | Sverige |
---|---|
Län | Dalarnas län |
Kommun | Leksands kommun |
Koordinater | 60°41′7″N 15°11′53″Ö / 60.68528°N 15.19806°Ö |
Tidszon | CET (UTC+1) |
- sommartid | CEST (UTC+2) |
Ortens läge i Dalarnas län
| |
Wikimedia Commons: Solberga, Dalarna | |
Redigera Wikidata |
Byn är förhållandevis ny. Äldsta belägg är från årliga räntan 1627. Grannbyn Mårtanberg hade dock tre mantal redan 1539, och ett 'myrtnaberge' i Ål omtalas redan 1386, så trakten har varit bebodd länge.
Området inrymmer många gruvhål efter äldre gruvor, både koppar- och järnmalmsgruvor. Vid Insjögruvorna rakt i söder förekom den äldsta dokumenterade brytningen 1595, men den är troligen äldre. Bryting har sedan skett på 1620-30-talet, åter på 1720-talet, 1758-1783, 1804-1810 och 1842-1853. Över 184 ton koppar skall ha tillverkats av malmen här. Ett rödfärgsverk uppfördes under 1700-talets slut, vilket var igång fram till 1800-talets mitt.
Solberga hade 1636 fått två hushåll och 1665 fanns 3 hushåll i byn. I fäbodsinventeringen 1663-64 sägs tre bönder i Ål-Holen ha sina fäbodar här. En av bönderna i Solberga sägs i sin tur ha en fäbod i Kalkberget. 2 skvaltkvarnar fanns i byn. Holstenssons karta från 1668 upptar två större och två mindre gårdstecken, vilket troligen skall tolkas som två fastboende och två hemfäbodar. Solbergas befolkning växte så sakteliga. 1705 fanns här 7 hushåll, 1762 upptas 15 hushåll och 1820 23 hushåll. Vid denna tid och fram till 1860-talet har Solberga sin största befolkning med omkring 90 personer. Därefter sker en avtrappning i samband med gruvornas nedläggning. Då Karl-Erik Forsslund besökte byn 1918 fanns här 17 gårdar, indelade i Östra och Västra Solberga.
Källor redigera
- Andersson, Roland; Byar och Fäbodar i Leksands kommun - Kulturhistorisk analys, Falun, 1983
- Med Dalälven från källorna till havet Del I, bok X, Bjursås och Ål, Karl-Erik Forsslund