Socialt sammanbrottssyndrom
Socialt sammanbrottssyndrom, eller socialt nedbrytningssyndrom, är ett syndrom i vilket negativa föväntningar internaliseras av en individ och leder till passivisering, apatiskhet eller disengagemang. [1] Syndromet börjar i regel med personlig kris vilket gör att en individ blir mer mottaglig för omgivande människors attityder [2]. Till exempel en förlust av nära anhörig kan leda till egna rollförluster, vilket skapar en slags prekaritet hos individen. I nya relationer tillkommer sedan nya rollförväntningar som är negativt laddade. När individen sedan accepterar dessa förväntingar internaliseras de av denne och risken för socialt sammanbrott ökar [3] Syndromet blir på så vis en negativ spiral då internaliserandet av de negativa förväntningarna ökar mottagligheten för vidare nedbrytning [4].
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Tornstam, L (2001) Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Prisma.
- ^ Vallejo Medina, A., Vehviläinen, S., Haukka, U-M., Pyykkö, V. & Kivelä, S-L. (2005). Vanhustenhoito. Helsinki: Werner Söderström Osakeyhtiö.
- ^ Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Finland: WS Bookwell.
- ^ Berg, S. (2007). Åldrandet, Individ, Familj, Samhälle. Malmö: Liber AB.