Skotsk korsnäbb

fågelart i familjen finkar

Skotsk korsnäbb[2] (Loxia scotica) är en tätting i familjen finkar som är endemisk för Skottland och Storbritanniens enda endemiska ryggradsdjur.[3]

Skotsk korsnäbb
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Scottish Crossbill from the Crossley ID Guide Britain and Ireland.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteLoxia
ArtSkotsk korsnäbb
L. scotica
Vetenskapligt namn
§ Loxia scotica
AuktorHartert, 1904
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Skotsk korsnäbb är liksom övriga korsnäbbar en knubbig fink med stort huvud, långa vingar och djupt kluven stjärt samt framför allt en näbb med korslagda näbbhalvor, en anpassning för att kunna äta frön från kottar.[4]

Könen skiljer sig åt tydligt, där hanen är tegelröd på huvud, undersida och övergump och honan istället grågrön. Rygg, vingar och stjärt är brunaktiga på båda könen. Skotsk korsnäbb är mycket lik både större och mindre korsnäbb och ett mellanting både i storlek (15,5–17 centimeter lång) och näbbstorlek. Den anses ha urskiljbart grövre näbb än mindre korsnäbb, men att skilja den från större korsnäbb tros vara mycket svårt i fält. Även lätena är intermediära.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln förekommer enbart i tallskogar i norra Skottland, [3] i östra Highlands och särskilt kring Nairn, Moray och Banff ner till nedre Deeside samt i Sutherland.[1] Troligen skiftar utbredningsområdet beroende på födotillgången.[1]

Artstatusen för skotsk korsnäbb är mycket kontroversiell och har behandlats som underart till antingen större eller mindre korsnäbb. Först 1980 erkändes den som egen art i Storbritannien. Senare studier har visat att lätet är distinkt och att arten är reproduktivt isolerad från både större och mindre korsnäbb.[5] Alla de större internationella taxonomiska auktoriteterna erkänner skotsk korsnäbb som en god art.[3][6][1][7]

EkologiRedigera

Skotsk korsnäbb häckar i låglänta skogar och bestånd av tall, inklusive öppna och uppvuxna plantage. Vintertid påträffas den ofta i lärkträd samt i planteringar med contortatall och sitkagran, men även i rymligt tallandskap med ljung. Den häckar från januari-februari till juni. Den lägger tre till fyra ägg i ett stort skålformat bo gjort av kvistar, ljung, gräs, mossa, löv, fjädrar, med mera. Boet placeras sex till åtta meter över marken, oftast i en gammal tall.[1]

Fågeln livnär sig huvudsakligen av tallfrön om de finns tillgängliga, annars frön, blommor, knoppar och skott från lärk, gran, ädelgran douglasgran eller bok.[1]

StatusRedigera

Världspopulationen för skotsk korsnäbb uppskattas till endast 4100-11400 par, men tros inte minska i antal och kategoriseras därför trots allt av IUCN som livskraftig.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Birdlife International 2012 Loxia scotica Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 386. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Summers, R. W.; Dawson, R. J.; Phillips, R. E. (2007). ”Assortative mating and patterns of inheritance indicate that the three crossbill taxa in Scotland are species”. Journal of Avian Biology 38 (2): sid. 153–162. doi:10.1111/j.0908-8857.2007.03798.x. 
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkarRedigera