Öppna huvudmenyn

Skepparkärlek

film från 1931 regisserad av Ivar Johansson

Skepparkärlek är en svensk dramafilm om En hamnhistoria om gungande gastar – sjungande skeppare – snoppade smugglare – carnegie och kärlek från 1931 i regi av Ivar Johansson.

Skepparkärlek
(Skepparkärlek)
GenreDrama
RegissörIvar Johansson
ProducentStellan Claësson
ManusIvar Johansson
SkådespelareWeyler Hildebrand, Einar Fagstad, Tyra Leijman-Uppström
OriginalmusikEinar Fagstad
ProduktionsbolagFilm AB Minerva
Premiär1931
Speltid93 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Filmen presenteras inledningsvis som en ”En hamnhistoria om gungande gastar, sjungande skeppare - snoppade smugglare - Carnegie och kärlek”. Efter miljöbilder av Stockholms hamn i skymningen får vi se kapten Karlsson och hans gast Harald Jensen, vilka framför sjömansvisan ”Kärlek, hopp och tro”. De ankrar intill skeppare Normans båt. Där gnabbas skepparen och hans fru som vanligt där den senare påpekar förtrytsamt att här är det han som är ”det svaga könet”. Hon ser inte på Karlssons pråm med blida blickar eftersom hon vet att nu vankas det våtare förtäring. Haralds stora kärlek i livet är också Carnegie porter. Tillsammans med Karlsson hyser han även en kärlek, dock på avstånd till Majken, som arbetar på kaféet Ankaret, som ägs av hennes mor, fru Lundbom.

Den unge Erik Norman, som uppvaktar Majken på ett mer allvarligt sätt, uppsöker Ankaret i sällskap med Harald och Karlsson Där ser man allehanda skumma typer som i smyg blandar brännvin i kaffet. Bland gästerna finns en kandidat Borell som Majkens mor anser vara ett bättre parti för sin dotter eftersom han är fin och förmögen. Borell lyckas också utså tvivel hos Majken beträffande Erik. Han säger han sett Erik på stan med andra flickor och att han är en riktig Don Juan.

Borell föreslår Majken att de går och dansar på Cosmopolite för där kan man vara i fred för obehöriga med klar hänsyftning på Erik, Harald och Karlsson. Den senare är dock misstänksam mot Borell eftersom han sett denne hälsa på ”Pund-Jocke”, det värsta busfröet i Stockholms hamn. Erik och Majken fortsätter att misstänkliggöra varandra för att vara otrogen och till sist bestämmer hon sig för att anta Borells erbjudande, vilket hon säger högt så de andra hör det.

När de tre sitter missmodiga i hamnen igen och Harald besjungit sin olyckliga kärlek, kommer de på att de skall gå på Cosmopolite. De ser att det krävs aftondress och går därför och beställer stärksaker hos en uthyrningsfirma. Dagen därpå råkar Harald bjuda Karlsson på en ofrivillig luftfärd när man lastar höbalar. Karlsson blir vred och börjar jaga Harald som ramlar i vattnet. Karlsson hoppar i men kan inte simma så det slutar med att Harald får hjälpa sin kapten i land. Detta observeras av en finare klädd herre på kajen.

En ung pojke kommer med de beställda kläderna och de går på Cosmopolite, där de lyckas få ett bord intill Borells, som här titulerar sig ”direktör”. Harald som tröttnar på dansmusiken hoppar fram på dansgolvet och utropar att Norman skall sjunga istället. Personalen försöker tysta ner men den blaserade festklädda publiken instämmer och Erik får därför framföra ”Svarte Rudolf” till allmän förtjusning. Under dansen sätter sedan Harald krokben för Borell. Majken blir arg och säger upp bekantskapen med Erik.

Tre veckor förflyter och Karlssons pråm återvänder igen. Erik har inte sett till Majken sedan kvällen på Cosmopolite och alla tre uppvaktande sitter och suktar efter henne. Harald beslutar sig i alla fall gå till Ankaret. Där ser han hur Borell ger en papperslapp till en man utanför fönstret. Harald läser lappen som den andre slängt och läser på den ”Norra Bunkerhamnen halv ett”. Harald visar lappen för Karlsson och Erik och misstänker att det har att göra med den smugglarliga som polisen jagar och för vilken man satt upp en belöning på 2000 kr. Man går dit och knockar smugglarna en och en, bland dem också Borell. Därefter kan de överlämna hela bandet till polisen, eller som Harald uttrycker det när polisen trott att blivit revolution, ”en hel avdelning av estniska komintern”.

När Borell nu avslöjats och Erik fått tillbaka Majken ser sig Harald sviken i kärlek och dränker sina sorger i Carnegie. När han ligger på båten får han meddelande om att han tilldelats Carnegiemedaljen och tror först i sitt omtöcknade tillstånd att det är hans stora porterkonsumtion som orsakat detta. Men han förstår senare att det är för att han tidigare räddat Karlsson från att drunkna. Han är dock lite sur på denne eftersom han inte fått ut sin andel av belöningen för smugglaravslöjandet men även detta ordnar sig under det avslutande förlovnings- och kräftkalaset för Majken och Erik.

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades den 23 november 1931 på biograf Skandia i Stockholm. Den spelades in vid Filmstaden Råsunda med exteriörer från Stockholm. För skådespelaren Aino Taube var det debut som filmskådespelare. Filmen kan på goda grunder anses som en av de första pilsnerfilmerna och var en av de filmer som angreps av författaren Gustav Sandgren för sin skildring av ett överdrivet alkoholbruk, enkannerligen Haralds stora konsumtion av Carnegie porter (Templar-Kuriren 28.11.1931 och 5.12.1931)

Rollista (urval)Redigera

Musik i filmenRedigera

  • Kärlek, hopp och tro, kompositör Einar Fagstad, text Ivar Johansson, framförs av Einar Fagstad på dragspel, sång Weyler Hildebrand och Einar Fagstad
  • En sjöman älskar havets våg, text Ossian Limborg, instrumental.
  • Sov i ro (Re'n mörkt det blir i kvällen), kompositör Ferdinand Möhring, text Emanuel Geibel och Ferdinand Möhring, instrumental.
  • Engeland till Skottland (Engelska kanalen där seglade en brigg), instrumental.
  • Värnamovisan (I Apladalen i Värnamo), text av Algot Fogelberg och Arvid Lindström, sång och dragspel Einar Fagstad
  • In Sankt Pauli bei Altona, kompositör Friedrich Hollaender, instrumental.
  • Haver ni sett Karlsson (Förstadsfröknarnas duett), text Emil Norlander, instrumental
  • Björneborgarnas marsch (Porilaisten marssi), kompositör Christian Fredrik Kress, text Johan Ludvig Runeberg, instrumental
  • Min lilla väninna från igår, kompositör Jules Sylvain, text Sverker Ahde, instrumental
  • Helan går, sång Weyler Hildebrand, Bengt Djurberg och Einar Fagstad
  • Campingvisan, kompositör Jules Sylvain, text Valdemar Dalquist, instrumental
  • Svarta Rudolf, kompositör Robert Norrby, text Erik Axel Karlfeldt, framförs av Einar Fagstad på dragspel, sång Bengt Djurberg
  • Skepparkärlek, kompositör Jules Sylvain, text Gösta Stevens, instrumental
  • Burlesque, kompositör Hans May, instrumental
  • När sola' går neder, går månen upp igen, sång och dragsel Einar Fagstad
  • Näckens polska (Djupt i havet på demantehällen), text Arvid August Afzelius, sång Sigurd Wallén
  • Vårsång (Glad såsom fågeln i morgonstunden), kompositör Prins Gustaf, text Herman Sätherberg
  • Sommarfröjd (Det sjöng en liten fågel), kompositör Jules Sylvain, text Sverker Ahde och Sven-Olof Sandberg
  • Under Saharas sol, kompositör Jules Sylvain, text Sven-Olof Sandberg