Aino Taube

svensk skådespelare

Aino Regina Taube, folkbokförd Henrikson (efter vigseln 1940), född 11 juli 1912 i Espergærde i Danmark, död 3 juni 1990 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Hon var engagerad vid filmen i Sverige under 1930- och 40-talen och efter 1955. Hon var 1955–1984 engagerad vid Dramaten.

Aino Taube
Aino Taube på en samlarbild från 1930-talet.
Aino Taube på en samlarbild från 1930-talet.
FöddAino Regina Taube
11 juli 1912
Espergærde, Danmark
Död3 juni 1990 (77 år)
Stockholm, Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[1]
kartor
Aktiva år1931–1988
MakeAnders Henrikson
(1940–1965; hans död)
BarnMathias Henrikson
Ella Henrikson
Thomas Henrikson
SläktingarMathias Taube (far)
Ella Ekman-Hansen (mor)
Axel Taube (farfar)
Peter Hansen (morfar)
IMDb SFDb

Fram för framgång (1938) med Åke Ohberg, Aino Taube och Jussi Björling.

BiografiRedigera

Uppväxt, tidig karriärRedigera

Aino Taube föddes i Espergærde, Danmark, år 1912. Hon var dotter till skådespelaren Mathias Taube (kusin till Evert Taube) och hans maka, journalisten Ella Ekman-Hansen. Aino Taubes morfar, Peter Hansen, var författare och under ett antal år även konstnärlig ledare vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Hennes farfar var Axel Taube, tulltjänsteman och körledare, samt farbror till visdiktaren Evert Taube.[2]

Aino Taube växte upp i Köpenhamn, och i Stockholm, där hon gick i Annaskolan. Aino Taube utbildade sig vid Dramatens elevskola (nuvarande Stockholms dramatiska högskola) åren 1930–1932.[2] Hon scendebuterade 1931 på Skansenteatern i rollen som Elisabeth Westling i Selma Lagerlöfs Dunungen.

Scen- och sångkarriärRedigera

Aino Taube filmdebuterade 1931 i Ivar Johanssons komedi Skepparkärlek. Hon var filmstjärna i ingeny-facket under 1930-talet, för att sedan utvecklas till att bli en respekterad dramatisk aktris inom film, teater och TV från 1940-talet och framåt.[2] Aino Taube sjöng även in ett antal tidiga filmschlagers.

Aino Taube kom att göra 35 filmroller. Däribland kan nämnas Fridolf i lejonkulan, 1933, Sången om den eldröda blomman, 1934, Kvartetten som sprängdes, 1936, Sara lär sig folkvett, 1937, Laila, 1937, Konflikt, 1937, Fram för framgång, 1938, Gubben kommer, 1939, Sjöcharmörer, 1939, Med livet som insats, 1940, Kvinnors väntan, 1952 och För min heta ungdoms skull, 1952. Under i stort sett hela sin filmkarriär spelade Aino Taube nästan uteslutande större roller eller huvudroller. Som manliga motspelare hade hon vid flera tillfällen Åke Ohberg och Edvin Adolphson, men främst sin make Anders Henrikson. Han regisserade henne också i några av hennes mest framgångsrika filmroller, som i Alle man på post 1940, Livet går vidare, 1941, Tåg 56, 1943, och titelrollen i Åsa-Hanna, 1946. Aino Taube samarbetade även med filmregissörer som Gustaf Molander, Gustaf Edgren, Per-Axel Branner, Schamyl Bauman och Alf Sjöberg.[2]

Åren 1958–1959 ingick Aino Taube i TV-teaterns första fasta ensemble. Hon kom även att medverka i TV-serier som Ingmar Bergmans Ansikte mot ansikte, 1976, Håkan Ersgårds Hedebyborna, 1978–1980, baserad på Sven Delblancs romansvit, Per Sjöstrands Mor gifter sig, 1979, baserad på Moa Martinsons självbiografiska roman, och TV-filmen Sommarön, 1979, baserad på Tove Janssons roman Sommarboken.[2]

Aino Taube turnerade med John W. Brunius, Hjalmar Lundholm och Riksteatern. Bland hennes många övriga engagemang märks de vid Blancheteatern 1935, där hon till exempel medverkade i revyer av Kar de Mumma, Skansenteatern, 1936, Vasateatern från slutet av 1930-talet till tidigt 1950-tal, samt Malmö Stadsteater 1953–1954. Efter detta gästspelade hon på Dramaten 1954, och var från 1955 fast engagerad där fram till 1984. Bland hennes många framgångsrika insatser där märks Arsinoë i Misantropen, 1955, modern i Pirandellos Sex roller söker en författare, 1957, körledarinnan i Trojanskorna, 1960, Tora i Kattorna, 1961, Polina i Tjechovs Måsen, 1961, Gunhild Borkman i John Gabriel Borkman, 1976 och Katarina Stenbock i Erik XIV, 1977.[2]

Aino Taube avled i Stockholm 1990.[2]

PrivatRedigera

Aino Taube var från 1940 och fram tyill hans död 1965 gift med skådespelaren och filmregissören Anders Henrikson[2] och var mor till skådespelarna Mathias Henrikson och Ella Henrikson (1941–1972),[2] den senare medverkade i Morianerna 1965 och spelade samma år som hon avled på Dramaten i Mäster Olof,[3][4] samt Thomas Henrikson (född 1942).[5]

Taube är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[6]

EftermäleRedigera

Aino Taube hann under sina dryga 50 år på svensk scen och filmduk gestalta nästan alla slags kvinnoporträtt, från pigga och rosiga 1930-talshjältinnor till 1940-talets moderna och redbara kvinnor, 1950-talets mödrar och satmorsor till senare års ångestplågade äldre damer samt robusta och kloka far- och mormödrar. Värdiga, vardagliga och trovärdiga porträtt, med små, naturalistiska medel. Hon var kultiverad och stilfull, respektingivande samt utstrålade en känsla av självklarhet. Ett exempel på slitstark och klartänkt kvinnokraft som inte finner sig i något nonsens, och varken reducerades till onyanserade rivjärns- eller menlösa våproller.

Aino Taube var en av våra stora skådespelare, på 1940-talet jämförd med Greta Garbo. Därför kom hon också att förbli en uppskattad, flitigt anlitad och respekterad svensk film- och teateraktris livet igenom.[2]

Genom åren fick Aino Taube motta olika utmärkelser för sin skådespelarkonst, som Skådebanans och SF:s stipendium 1938, Inga Tidbladsstipendiet 1980 och O'Neill-stipendiet 1981.[2]

ProduktionerRedigera

Filmografi i urvalRedigera

TV-teater i urvalRedigera

 
Taube (fjärde från höger) tillsammans med TV-teaterensemblen säsongen 1958/1959.
  • Bestigningen av Fujijama
  • 1959 – Porträtt av jägare
  • 1959 – En Skugga
  • 1959 – Rum för ensam dam
  • 1959 – Den skalliga primadonnan
  • 1959Det var en annan historia (TV-teater)
  • 1958 – Oh, mein Papa
  • 1958 – Hemma klockan sju
  • 1958 – Skandalskolan
  • 1958 – Avsked
  • 1958 – Jeppson
  • 1958 – Påsk

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1931 Elisabeth Westling Dunungen
Selma Lagerlöf
Gustaf Linden Skansenteatern[7]
1935 Bibban Jonsson Härmed hava vi nöjet, revy
Kar de Mumma, Karl-Ewert och Alf Henrikson
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[8]
Fräulein Schimzer Gatumusikanter
Paul Schurek
Sigurd Magnussøn Blancheteatern[9]
1936 Regina von Emmeritz Regina von Emmeritz
Zacharias Topelius
Ernst Eklund Skansens friluftsteater[10]
1937 Syster Ann Doktor Clitterhouse
Barré Lyndon
Gösta Ekman Vasateatern[11][12]
Nina Popinot Ungdomen kommer med åren
Seymour Hicks och Ashley Dukes
Gunnar Tolnæs Vasateatern
1938 Karin De 2 Thompson
Serck Rogers
Martha Lundholm Vasateatern[13][14]
1940 Monique Felt Eldprovet
Henri Kistemaeker
Martha Lundholm Vasateatern[15][16]
1944 Sabina Det var nära ögat
Thornton Wilder
Gunnar Skoglund Vasateatern[17]
Beatrice Lacy Rebecca
Daphne du Maurier
Martha Lundholm Vasateatern[18]
1946 Majken "Patrasket"
Hjalmar Bergman
Anders Henriksson Vasateatern[19]
1949 Valentine Inte för er, mina damer
Sacha Guitry
Martha Lundholm Vasateatern[20]
Betty Chumley Harvey
Mary Chase
Martha Lundholm Vasateatern[21]
1951 Valentine Inte för er, mina damer
Sacha Guitry
Martha Lundholm Vasateatern[20]
1952 Sadie Thompson Regn
John Colton och Clemence Randolph
Martha Lundholm Vasateatern[22]
1953 Modern Sex roller söka en författare
Luigi Pirandello
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[23]
1961 Polina Måsen
Anton Tjechov
Ingmar Bergman Dramaten[24]
1962 Mrs Edda Resan
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1963 Överstinnan Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten[25]
1964 Nunnan Pei Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[26]
1965 Bondkvinna I Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1970 Gumman Brända tomten
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1971 Mormor Sol, vad vill du mig?
Birger Norman
Ingvar Kjellson Dramaten
1980 Martha Boll Fysikerna
Friedrich Dürrenmatt
Per Sjöstrand Dramaten

ReferenserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Kända personer begravda på Norra begravningsplatsen i Solna, läst: 29 april 2020, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Vintkvist, Jennifer (2 mars 2020). ”Aino Regina Taube”. skbl.se (CC BY 4.0). http://skbl.se/sv/artikel/AinoTaube. Läst 20 maj 2020. 
  3. ^ Ella Henrikson på Svensk Filmdatabas
  4. ^ Ella Henrikson i Dramatens rollbok.
  5. ^ TAUBE, AINO R, skådespelerska, Bromma i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 1277.
  6. ^ Hitta graven
  7. ^ ”Dunungen”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=P10966&pos=7. Läst 22 juli 2019. 
  8. ^ Revysuccès på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 13. 5 maj 1935. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-05-05/121/13. Läst 8 januari 2016. 
  9. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1936) sid. 125
  10. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 10. 11 juni 1936. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-06-11/156/10. Läst 28 december 2015. 
  11. ^ Bo Bergman (5 januari 1937). ”Vasateaterns premiär”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-01-05/4/5. Läst 27 augusti 2015. 
  12. ^ Teateråret 1937 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1937 (1938) s. 192
  13. ^ Teateralmanack 1938 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1938 (1939) s. 185
  14. ^ ”De 2 Thompson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14228&pos=2. Läst 5 juli 2015. 
  15. ^ Stockholms teatrar 1940 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1940 (1941) s. 211
  16. ^ Oscar Rydqvist (20 oktober 1940). ”'Eldprovet' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-10-20/287/13. Läst 1 maj 2016. 
  17. ^ 'Det var nära ögat' – Vasateaterns startprogram”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1944. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-09-15/252/14. Läst 24 augusti 2015. 
  18. ^ ”Rebecca”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14163&pos=435. Läst 3 maj 2016. 
  19. ^ ”Patrasket”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14154&pos=444. Läst 5 maj 2016. 
  20. ^ [a b] ”Inte för er, mina damer”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14109&pos=453. Läst 4 maj 2016. 
  21. ^ ”Harvey”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14110&pos=454. Läst 5 maj 2016. 
  22. ^ ”Regn”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14159&pos=459. Läst 4 maj 2016. 
  23. ^ ”Sex roller söka en författare”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sex-roller-söka-en-författare. Läst 15 oktober 2015. 
  24. ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015. 
  25. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 
  26. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 

Externa länkarRedigera