Skärbrott
Ett skärbrott är ett spår efter en glaciär som rört sig över en rundhäll och som uppkommit genom att en del av hällen brutits bort. Skärbrott uppkommer på ytor som lutar mot isens rörelserikning och är formade som "månskäror" med ändarna pekande mot isriktningen. De sluttar jämnt (som ytan på en kon) från kanten uppströms (kanten mot isriktningen) medan kanten nedströms (skärans "utsida") är brant. De kan vara från två centimeter till två meter breda, förekommer ofta i grupper om två till tio och deras storlek ökar ofta nedströms inom en sådan grupp.[1][2][3]
I Norden är skärbrott från senaste istiden ganska vanliga i rundhällar[4] (mycket vanliga i exempelvis bohusgranit[5]).
Referenser redigera
- ^ G.K. Gilbert, 1906, Crescentic Gouges on Glaciated Surfaces, sid 79-91 i Clifford Embleton, 1972, Glaciers and Glacial Erosion ,ISBN 9781349154807.
- ^ Mateo Gutierrez, 2012, Geomorphology sid. 507, CRC Press, ISBN 9780203093313.
- ^ Robert D. Slocum, 1978, Friction Cracks as Directional Indicators of Glacial Flow on Mt. Desert Island, Maine, Ohio Journal of Science: Volume 78, Issue 1.
- ^ Sven Behrens (J.O. Mattson red), 1984, Terrängformer i Norden, sid. 33, Nordiska Ministerrådet, ISBN 9789138082416. PDF
- ^ Tina Norberg, 2004, Sotenäset på Sveriges Väskust - geomorfologiska former och naturvärden Arkiverad 11 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine., Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, kap 3.3.3, ISSN 1400-3821.