Sjusovare
- För andra betydelser, se Sjusovare (olika betydelser).
Sjusovare (Glis glis) är enda arten i släktet Glis som ingår i familjen sovmöss.[4]
| Sjusovare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Stratigrafisk utbredning: Miocen - Nutid | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Underordning | Ekorrartade gnagare Sciuromorpha |
| Familj | Sovmöss Gliridae |
| Underfamilj | Glirinae |
| Släkte | Glis Brisson, 1762 |
| Art | Sjusovare G. glis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Glis glis | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (grön=inhemsk, lila=introducerad) | |
| Synonymer | |
| Myoxus glis[2][3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende
redigeraSjusovaren är 13–19 cm lång och har en yvig svans av 11–15 cm längd. Vikten varierar mellan 70 och 180 g och före vinterdvalan kan den väga 300 g. Sjusovaren är ljusgrå till gråbrun på ovansidan och vitaktig på undersidan med gulaktiga fläckar. Kring ögat har den en tydlig, svart ring. Med sin yviga svans påminner arten om en ekorre. Den har grova trampdynor för att klättra. Antalet spenar hos honor är 10 eller 12.[5]
Utbredning
redigeraArten förekommer från centrala till södra Europa och österut till norra Iran. Den saknas i det allra västligaste Europa. Arten inplanterades 1902 i England av den brittiske zoologen Walter Rothschild. Den har i södra England blivit ett besvärligt skadedjur, vilket förvärras av att den är fridlyst.
Ekologi
redigeraSjusovaren är nattaktiv och lever främst i lövskog, men också i blandskog och trädgårdar. Den är högljudd, med olika brummande, morrande och visslade läten. Under parningstiden har den ett genomträngande, upprepat pipande. Sjusovaren kan bli upp till 4–5 år gammal. Exemplar i fångenskap levde 8 år. Den ligger i dvala från september eller november till maj eller juni. Arten gömmer sig i trädens håligheter och i bergssprickor som fodras med gräs eller andra torra växtdelar.[5]
Föda
redigeraSjusovaren lever främst på frön, bark, blommor, frukt, nötter och svamp.[5] Beträffande den animaliska delen av födan går åsikterna isär. Vissa källor hävdar att den lokalt skall hota småfågelbestånd. Andra, bland annat Curry-Lindahl nedtonar betydelsen av sjusovarens predation och menar att den endast undantagsvis tar fågelägg och -ungar samt insekter. Ytterligare andra betraktar djuret som ren växtätare.
Fortplantning
redigeraSjusovarens parningstid sträcker sig från maj till augusti. Honan föder efter omkring 30 dagars dräktighet 1-11 (vanligen 4-6) ungar. Nyfödda ungar är blinda och nakna. Dessa dias i omkring en månad. I naturen kan arten leva fyra år och det äldsta exemplaret i fångenskap levde 8 år och 8 månader.[5]
Sjusovaren och människan
redigeraArten har fått sitt namn efter martyrlegenden om de sju sovarna. Under romartiden var arten en populär födokälla som gärna göddes i fångenskap.[6] I några regioner på Balkanhalvön jagas arten fortfarande för köttets skull. Den betraktas i jordbruksområden som skadedjur när den hämtar grödor och grönsaker. Arten är i lämpliga habitat talrik. IUCN listar sjusovaren som livskraftig (LC).[1]
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Glis glis på IUCN:s rödlista, auktor: Amori, G., Hutterer, R., Kryštufek, B., Yigit, N., Mitsainas, G., Muñoz, L., Meinig, H. & Juškaitis, R. (2016), besökt 12 februari 2023
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myoxus+glis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Glis” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c d] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Fat Dormouse” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1629−1630. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Long, John L. (2003). ”Glis glis”. Introduced Mammals of the World. CSIRO PUBLISHING. sid. 214−215
Tryckta källor
redigera- A. Bjärvall, S. Ullström 1995. Däggdjur - Alla Europas däggdjur i text och bild ISBN 91-46-16576-2
- Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-864142-3
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Sjusovare.
