Öppna huvudmenyn

Självskydd är ett vitt begrepp som innefattar allt som kan skydda personer, omgivning och egendom. Egendom kan till exempel vara djur, hem, fordon, mark och företag.

Termen används även yrkesmässigt av bland annat räddningstjänst, ordningsvakter och polis.[1] Det rör då det egna personliga skyddet, vid utövandet av yrket. I polisens fall är det självförsvar i form av grepptekniker och avvärjande av våld mot egen person i form av personlig taktik och verbal konflikthantering.[2]

Självförsvar eller nödvärn är bara en del i ett självskydd, vilket ofta sammanblandas. Förenklat så är självskydd det man gör för att undvika att själv bli angripen medan självförsvar det man gör när man blivit angripen.

Nödvärn eller självförsvar regleras genom nödvärnsrätten i brottsbalken.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Svenska Akademiens ordbok: Självskydd

  1. ^ Eric Tagesson / Josefin Sköld (5 oktober 2012). ”Hon fick aldrig gå kursen i självskydd”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13727979.ab. Läst 29 december 2012. 
  2. ^ Anna Hjort (8 december 2009). ”Utredare utan utbildning i självskydd”. Polistidningen. http://polistidningen.se/2009/12/utredare-utan-utbildning-i-sjalvskydd/. Läst 29 december 2012.