Siphlophis pulcher
Siphlophis pulcher[3] är en ormart som beskrevs av Raddi 1820. Siphlophis pulcher ingår i släktet Siphlophis och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Siphlophis pulcher Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Siphlophis |
| Art | Siphlophis pulcher |
| Vetenskapligt namn | |
| § Siphlophis pulcher | |
| Auktor | (Raddi, 1820) |
| Synonymer | |
|
Oxyrhopus rhombeatus PETERS 1863[2] Coluber pulcher RADDI 1820[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Denna orm förekommer i östra Brasilien i delstaterna Santa Catarina, Paraná, São Paulo, Rio de Janeiro och Bahia. Arten lever i Atlantskogen, i andra skogar och den besöker odlingsmark. Individerna klättrar tidvis i träd. De har ödlor och deras ägg som föda. Honor lägger 2 till 7 ägg per tillfälle.[1]
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Silveira, A.L. et al. 2012 Siphlophis pulcher . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2022-030-20.
- ^ Peters, W. (1863) Über einige neue oder weniger bekannte Schlangenarten des zoologischen Museums zu Berlin., Monatsb. Königl. Akad. Wiss. Berlin 1863: 272-289.
- ^ [a b] Raddi (1820) , Atti Soc. ital. Sci. Modena (2, Mem. Fis.) 18: 537
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/siphlophis+pulcher/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Siphlophis pulcher i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.