Sigfrid Adalvard Skarstedt, född den 19 februari 1867 i Lund, död den 31 mars 1953 i Engelbrekts församling, Stockholm, var en svensk jurist. Han var son till Carl Wilhelm Skarstedt och farfar till Carl-Ivar Skarstedt.
| Sigfrid Skarstedt | |
| Född | 1867 |
|---|---|
| Död | 1953 Stockholm |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Redaktör[1], domare |
| Befattning | |
| Justitieråd i Högsta domstolen (1908–1937) | |
| Föräldrar | Carl Wilhelm Skarstedt |
| Redigera Wikidata | |
Skarstedt blev 1885 student i sin hemstad, 1890 juris kandidat och 1895 juris doktor med avhandlingen "Om straffprocessuella tvångsmedel". Efter tjänstgöring i och under Göta hovrätt, som 1893 tilldelade honom titeln vice häradshövding, utnämndes han 1900 till assessor i samma hovrätt. Han deltog åtskilliga år i lagstiftningsarbetet, bland annat rörande ny legostadga och försäkringslagstiftning, samt medverkade som ledamot i Lagberedningen (1903–1908) till dennas förslag till ny jordabalk. År 1905 blev Skarstedt revisionssekreterare och 1908–1937 var han justitieråd. Han författade flera översikter av utländsk lagstiftning (om tjänstehjonsavtal, 1900; angående vissa arbetsavtal, 1901) samt utgav kommenterade upplagor av lagarna om försäkringsrörelse, arrende, hyra, aktiebolag, ekonomiska föreningar med mera. Åren 1910–1934 var han medutgivare av Nytt juridiskt arkiv och åren 1927–1948 ansvarig utgivare för lagboken (Sveriges rikes lag). Skarstedt är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Utmärkelser redigera
Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 6 juni 1910.[2]
Källor redigera
- Skarstedt, 4. Sigfrid Adalvard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
- Döda 1943–1956 i Vem är det 1957
- Skarstedt, Sigfrid Adalvard på SvenskaGravar.se
Noter redigera
- ^ läs online, Projekt Runeberg .[källa från Wikidata]
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915