Sibirisk piphare
Sibirisk piphare (Ochotona hyperborea[2][3][4][5]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1811. Ochotona hyperborea ingår i släktet Ochotona och familjen pipharar.[6][7]
| Sibirisk piphare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Hardjur Lagomorpha |
| Familj | Pipharar Ochotonidae |
| Släkte | Ochotona |
| Art | Sibirisk piphare O. hyperborea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ochotona hyperborea | |
| Auktor | (Pallas, 1811) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Kroppslängden inklusive svansen är 15 till 20 cm.[1] Själva svansen blir 0,5 till 1,2 cm lång. Liksom andra pipharar har arten avrundade öron och korta extremiteter. Sommarpälsen är rödbrun på ryggen och ljusröd till vit på buken. Vinterpälsen är mera gråbrun.[8]
Utbredning och habitat redigera
Denna piphare har flera från varandra skilda utbredningsområden. Den förekommer i Uralbergen, i östra Sibirien (Ryssland, norra Mongoliet, nordöstra Kina, Nordkorea), på Tajmyrhalvön, på Sachalin och på Hokkaido. I bergstrakter når arten 2000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av taigan och andra skogsområden.[1]
Ekologi redigera
Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten. Beroende på utbredning har honor en eller två kullar per år. Efter dräktigheten som varar cirka 28 dagar föds upp till nio ungar.[1] Ungar av individer som lever i norra delar av utbredningsområdet stannar över vintern hos föräldrarna. Samma gäller för ungar från den senare kullen i södra delar av utbredningsområdet.[8]
Under sommaren bygger denna piphare ett förråd av hö för den kalla årstiden. Annars utgörs födan av färskt gräs, frön, örter och andra växtdelar. Sibirisk piphare håller ingen vinterdvala och gräver tunnlar i snön för att nå födan. Förrådet utnyttjas även av andra djur som ren, sibiriskt snöfår, murmeldjur och sorkar. Denna piphare är ett viktigt byte för medelstora rovdjur som mårdar.[8]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[6]
- O. h. hyperborea
- O. h. cinereoflava
- O. h. coreana
- O. h. ferruginea
- O. h. mantchurica
- O. h. normalis
- O. h. uralensis
- O. h. yesoensis
- O. h. yoshikurai
Hot redigera
Arten jagades fram till 1950-talet för pälsens skull. Lokala bestånd hotas av landskapsförändringar. Hela populationen är stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Smith, A.T. & Lissovsky, A. 2008 Ochotona hyperborea . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 augusti 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Ochotona hyperborea
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] A. O'Brien (12 april 2007). ”Northern pika” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Ochotona_hyperborea/. Läst 15 maj 2014.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Sibirisk piphare.
Wikispecies har information om Ochotona hyperborea.
