Buddha

grundaren av buddhismen
(Omdirigerad från Shakyamuni)
För andra betydelser, se Buddha (olika betydelser) eller Siddhartha (olika betydelser).

Buddha, även kallad Shakyamuni,[a] Shakyamuni Buddha, Siddhartha Gautama[1] (pali: Siddhattha Gotama) eller Gautama Buddha och på kinesiska: eller (佛、仏), är grundaren av buddhismen. Han sägs enligt traditionen ha levt i 80 år, men årtalet för hans död är omtvistat. Buddhisterna i Sri Lanka, Thailand, Myanmar och Kambodja placerar hans död vid år 543 f.Kr., medan indiska och västerländska historiker generellt placerar hans död antingen vid år 486 f.Kr. eller 368 f.Kr,[2] men andra närliggande årtal har även föreslagits.[b]

Buddha
Buddha in Sarnath Museum (Dhammajak Mutra).jpg
FöddLumbiniNepal
DödKushinagarIndien
MedborgarskapKapilavastu
SysselsättningBhikshu, filosof, religionsstiftare
ReligionBuddhism
Make/makaYasodhara
BarnRahula (f. 0534 f.Kr.)
FöräldrarSuddhodhana
Mahamaya
Redigera Wikidata

Den buddha som föregick Shakyamuni hette Kasyapa Buddha, och buddhan som förväntas efterträda Shakyamuni heter Maitreya Buddha.[4]

Legenden om BuddhaRedigera

Legenden om Siddhartha Gautama har berättats på många olika sätt genom tiderna. Han tillhörde den sydhimalayanska Śākyaklanen, och kallas därför Śākyamuni, som betyder "den vise mannen från Śākyaklanen".[5]

Tidigare livRedigera

En gammal tradition säger att buddhaskap alltid kommer efter en återfödelse i tusitahimmelen. Här lever bodhisattvan – en varelse som siktar mot buddhaskap – i väntan på den rätta tiden att återfödas som människa för att bli en buddha. Anledningen att bodhisattvor återföds i tusitahimmelen, är kortfattat att de genom träning har utvecklat perfektionerna (pāramitā) över oräkneligt många livstider.[6]

För omätbart många kalpor sedan levde en asket vid namn Sumedha eller Megha som träffade en tidigare buddha, Buddha Dīpaṃkara. Detta möte inspirerade Sumedha till att också vilja bli en buddha. Sumedha påbörjade då vägen mot buddhaskap, genom att kultivera de tio perfektionerna: generositet, moral, frihet från oönskvärt begär, kraft, visdom, tålamod, sanning, målmedvetenhet, kärleksfull vänlighet, och sinneslugn. Som följd av att Sumedha påbörjade kultiveringen av dessa perfektioner, blev han en bodhisattva som slutligen blev Buddha. Många berättelser – som kallas för Jātaka-historierna – om Buddhas tidigare liv berättar hur bodhisattva Sumedha gradvis kom närmare buddhaskap.[6]

Siddharthas tidiga livRedigera

Enligt en legend föddes bodhisattvan av sin moder Māyā i Lumbini. Maya födde stående medan hon höll sig i en gren av ett śālaträd. Sju dagar efter detta dog hon, och återföddes i tusitahimmelen. Barnet fick heta Siddhārtha, vilket betyder "han vars syfte är avklarat". Siddhartha hade inga minnen av sina tidigare liv, men hans far fick ta del av flera profetior om Siddharthas framtid. Enligt dessa var två vägar möjliga för Siddhartha: antingen skulle han bli en mycket mäktig kung, eller så skulle han bli en buddha. När hans far hörde dessa profetior bestämde han sig för att hans son skulle bli en mäktig kung. Därför såg han till att Siddhartha aldrig skulle ha anledning att vara olycklig och missnöjd med sitt liv: han skulle vara skyddad från allt som var otillfredsställande och fult, såsom ålder, sjukdom och död. Siddhartha gifte sig med en ung och vacker fru vid namn Yaśodharā, och fick en son vid namn Rāhula.[7]

UpplysningenRedigera

När Siddhartha en dag begav sig utanför palatset stötte han i tur och ordning på en gammal man, en mycket sjuk man och en död man. Dessa möten var mycket omskakande för honom. När han sedan såg en vandrande asket, bestämde sig Siddhartha för att själv bli asket. I detta syfte lämnade han hemmet vid 29 års ålder, och följde olika lärare. Han tillbringade först en tid med olika meditationsmästare, men efter att ha bemästrat de meditationsformer de lärde ut, kände han att han trots detta inte hade funnit lösningen på det mänskliga lidandet. Då valde han att följa en grupp mycket strikta asketer, där han åt så lite att han blev extremt mager. Trots detta mycket strikta utövande, fann han inte vad han hade letat efter.[8]

Efter att ha återfått sin styrka satte han sig under ett bodhiträd och bestämde sig för att sitta kvar där tills han antingen dött eller nått buddhaskap. När han satt under detta träd kom Mara för att försöka hindra Siddhartha från att nå buddhaskap, men trots detta lyckades Siddhartha till slut nå buddhaskap under bodhiträdet.[9] Därefter ägnade Buddha de fyrtiofem år han levde efter att ha nått upplysningen som lärare. Några av hans mest kända lärjungar blev Śariputra, Maudgalyāyana, samt hans följeslagare Ananda. Hans död innebar hans ingång i det slutgiltiga skedet: parinirvāna. Efter hans död kremerades hans kropp och kvarlevorna placerades i flera stupor.[10]

 
Apan ger honung till Buddha. Målning från ett kloster i Laos

Nio pilgrimsplatser förknippade med Gautama Buddhas livRedigera

Alla viktiga händelser i Gautama Buddhas liv associeras med särskilda platser, som också blivit pilgrimsplatser för buddhister. Buddha själv sägs ha uppmuntrat sina följare till att besöka de fem första platserna, medan de fyra sista blev pilgrimsplatser vid senare tillfällen:[11]

  1. Trädgården i Lumbini, Nepal, där Siddhartha föddes.
  2. Kapilavastu, en stad som ligger nära Lumbini, där Siddhartha växte upp.
  3. Bodhiträdet vid Bodh Gaya i norra Indien, där Siddhartha nådde buddhaskap.
  4. Hjortparken i Sarnath, där Buddha höll sin första predikan.
  5. Kushinagar, Uttar Pradesh, Indien, där Buddha dog.
  6. Shravasti, en antik stad som låg i det nutida indiska distriktet Shrawasti, där Buddha sägs ha utfört magi
  7. Sankassa, en antik stad som låg i det nutida indiska distriktet Farrukhabad, där Buddha steg ned från ett himmelrike, där han hade vistats en tid för att predika inför ett antal gudar och sin döda mor.
  8. Rājgīr, Bihar, Indien, där det bland annat sägs att Buddha tämjt en elefant, samt fått kungen Bimbisara och guden Indra att konvertera till buddhismen.
  9. Vaishali i Bihar, Indien, där Buddha sägs ha mottagit en gåva av honung från en apa, och sagt till sina anhängare att han avser att lämna den här världen.

Marco Polos beskrivning av BuddhaRedigera

Marco Polo (1254–1324) inbegrep en skildring av Buddhas leverne i sitt verk Marco Polos resor - den första skrivna berättelsen om Buddha som nådde Europa.[12]

[..] På så sätt hade han aldrig sett en död man och inte heller någon som inte var frisk och sund, ty hans fader tillät aldrig någon åldring eller sjuk att komma i hans närhet. Emellertid hände det en dag, att den unga mannen tog en ridtur, och vid sidan av vägen såg han en död man ligga. Denna syn gjorde honom mycket förskräckt eftersom han förut aldrig sett något sådant. Han frågade genast sina följeslagare vad detta kunde vara, och de talade då om för honom att det var en död man. "Vad, skall då alla män dö?" frågade konungasonen. "Ja, säkert", svarade de. [...]
Marco Polo om Buddhas första möte med det onda i världen.[13]

GalleriRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ Alternativ stavning: Śākyamuni
  2. ^ Såsom 485 f.Kr., 477 f.Kr., 386 f.Kr. och 383 f.Kr.[3]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”buddhism”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/buddhism. Läst 21 oktober 2019. 
  2. ^ Lamotte (1988) s. 13-14
  3. ^ Hirakawa (1990) s. 22-23
  4. ^ Buswell;Lopez (2014) uppslagsord: Kāśyapa, Maitreya.
  5. ^ Gethin 1998 s. 13, 17
  6. ^ [a b] Gethin 1998 s. 17-18
  7. ^ Gethin 1998 s. 19-20
  8. ^ Gethin 1998 s. 21-22
  9. ^ Gethin 1998 s. 22-25
  10. ^ Gethin 1998 s. 25-26
  11. ^ Strong (2001) s. 7-8
  12. ^ Polo, Marco (1982). ”KOMMENTAR / 13 Om främre Indiens riken”. Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. sid. 324. ISBN 91-37-08045-8 
  13. ^ Polo, Marco (1982). ”13 Om främre Indiens riken”. Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. sid. 246–248. ISBN 91-37-08045-8 

Tryckta källorRedigera

  • Lamotte, Étienne, Sara Webb-Boin (översättning), Jean Dantinne (översättning) (1988) History of Indian Buddhism. Peeters Press Louvain-Paris ISBN 90-6831-100-X
  • Hirakawa, Akira (1990) A History of Indian Buddhism: From Sakyamuni to early Mahayana. University of Hawaii Press ISBN 0-8248-1203-4
  • Gethin, Rupert (1998) The Foundations of Buddhism. Oxford University Press ISBN 0-19-289223-1
  • Strong, John S. (2001) The Buddha: A Beginners Guide. Oneworld Publications, Oxford. ISBN 978-1-85168-626-1
  • Buswell, Robert E.; Lopez, Donald S. (2014) The Princeton Dictionary of Buddhism. Princeton University Press ISBN 978-0-691-15786-3
  • Polo, Marco (1982). Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. ISBN 91-37-08045-8 

Externa länkarRedigera