Öppna huvudmenyn
Serubbabel visar en planritning över Jerusalem för Kyros II.

Serubbabel var en man av kung Davids släkt, som spelade en viss roll i Jerusalem efter judarnas hemkomst från Babel. Huruvida han verkligen varit ledare för dem som först återvände därifrån är ovisst, eftersom den förteckning på de återkomna som finns i Esra 2 och Nehemja 7 av flera forskare betraktas som åsyftande en senare tid.

Serubbabels roll vid återvändandet från den babyloniska fångenskapen är starkt betonad i den judiska skriften Tredje Esra, en apokryfisk skrift som ingår i den grekiska översättningen Septuaginta från andra århundradet f.Kr.

På profeterna Haggajs och Sakarjas tid (520 f.Kr.) stod i varje fall Serubbabel med översteprästen Josua i spetsen för judarna i Jerusalem. Serubbabel var då persisk ståthållare över den judiska kolonin (Haggaj 1:1) och såväl Haggaj som Sakarjas utpekade honom rent av som den blivande Messias (Haggaj 2:21–24, Sakakarias 6:9 ff.). Hur länge Serubbabel innehade sin ställning som judarnas världsliga överhuvud vet man inte, då han efter denna tid försvinner ur historien.

KällorRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Serubbabel, 1904–1926.

Externa länkarRedigera