Rödpannad gulhämpling

fågelart i familjen finkar
(Omdirigerad från Serinus pusillus)

Rödpannad gulhämpling[2] (Serinus pusillus) är en liten, bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Rödpannad gulhämpling
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteSerinus
ArtRödpannad gulhämpling
S. pusillus
Vetenskapligt namn
§ Serinus pusillus
Auktor(Pallas, 1811)

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Den rödpannade gulhämplingen är med en kroppslängd på 11,5-12,5 centimeter lika liten som sin släkting gulhämplingen (Serinus serinus) men är i sin adulta dräkt helt ogenomkännlig med det svarta huvudet och den lysande röda pannan. I övrigt ger den ett mörkt intryck genom att vara kraftigt streckad i svart och med en svart kort knubbig näbb. Övergumpen är dock beigegul. Könen är i princip lika, men honan ofta mindre svart och har streckad övergump. Ungfågeln är huvudsakligen kanelbrun.[4]

Läten redigera

Fågeln lockar med en puttrig, munter, kvittrig och näpen drill. Sången är frenetiskt kvittrande, som en snabb version av sången hos steglits.[4]

Utbredning redigera

Arten förekommer i bergstrakter från Mindre Asien till västra Kina,[3] i mer detalj från Turkiet till södra Kaukasus, norra Irak och Iran samt från södra Turkmenistan österut till sydöstra Kazakstan och västra Kina (nordvästa och västra Xinjiang, sydvästra Xizang) och söderut till Afghanistan och norra Indiska subkontinenten.[5] Utanför häckningstid ses den även söderut till Libanon, norra Israel och sydvästra Syrien.[5]

Den har även påträffats tillfälligt i Grekland, Bulgarien, Jordanien, Egypten samt på Cypern.[1][6][7]

Systematik redigera

Genetiska studier visar att rödpannad gulhämpling är närmast släkt med levantsiskan (S. syriacus).[8] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt redigera

Rödpannad gulhämpling är en social och oftast oskygg men rastlös fågel.[4] Den häckar i bergsskogar bestående av björk, tall, en, gran, lärk och pil, gärna i skogskanter. Den påträffas även i områden med ensnår och berberisbuskar på öppna bergssluttningar och över trädgränsen, liksom i områden med rhododendron samt kring alpängar, raviner och branter. Den häckar från april till augusti och lägger tre till fem ägg i ett prydligt skålformat bo i en klippskreva, lågt i en buske eller högre upp i en trädklyka.[5]

 
Rödpannade gulhämplingens ägg.

Utanför häckningstid är rödpannad gulhämpling i huvudsak stannfågel eller flyttar i höjdled. Den ses då i liknande miljöer som under häckningen, men även trädgårdar och fruktträdgårdar nära bebyggelse eller jordbruksområden. Den livnär sig främst av frön, frukt, växtmaterial och ibland småinsekter.[5]

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, en stor population och den globala populationstrenden är stabil.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 280.000 och 845.000 par, och även den europeiska populationen anses vara stabil.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Serinus pusillus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 382. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c d] Clement, P. 2016. Red-fronted Serin (Serinus pusillus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
  6. ^ Rare birds in Greece Arkiverad 22 december 2017 hämtat från the Wayback Machine. Grekiska raritetskommittén
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 228. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.

Externa länkar redigera