Selektronröret var en tidig form av digitalt datorminne utvecklat av Jan A. Rajchman och hans arbetsgrupp på Radio Corporation of America (RCA) under ledning av Vladimir Zworykin.

4096-bitars selektronrör
256-bitars selektronrör

Selektronröret var ett elektronrör som lagrade digital data i form av elektrostatiska laddningar med en teknik snarlik Williamsminnet. Idén om selektronröret var Rajchmans, och baserades på ett vanligt TV-kamerarör. Rajchman hade uppfunnit röret år 1946 och tanken var att använda det som höghastighetsminne i IAS-maskinen. Arbetsgruppen på RCA lyckades aldrig framställa en kommersiellt gångbar produkt innan kärnminne blev standard och är därför ännu idag praktiskt taget okänt.[1]

Inflytande på svensk datorutvecklingRedigera

När Ingenjörsvetenskapsakademien år 1947 skickade fem svenska ingenjörer som stipendiater till USA placerades stipendiaten Erik Stemme i gruppen under Rajchman på RCA-laboratoriet. Stemme kallade selektronminnet "ett av de mest komplicerade elektronrör som någonsin byggts".[2] Vid återkomsten till Sverige var han medveten om att IAS-maskinen hade kört fast pga selektronminnet, men när han år 1948 fick höra talas om Williamsminnet, arbetade han snabbt fram en fungerande prototyp av detta, vilket blev grunden för minnet i den svenska datorn BESK.[3]

ReferenserRedigera

  1. ^ Hallberg, Tord Jöran (2007). ”Jakten på den första datorn”. IT-gryning. Studentlitteratur. sid. 101-114. ISBN 978-91-44-03501-7 
  2. ^ Lundin, Per (2006). Att arbeta med 1950-talets matematikmaskiner: Transkript av ett vittnesseminarium vid Tekniska museet i Stockholm den 12 september 2005. Stockholm: KTH, School of Architecture and the Built Environment (ABE), Philosophy and History of Technology. sid. 9. ISBN 91-7178-359-8. http://kth.diva-portal.org/smash/get/diva2:10842/FULLTEXT01.pdf 
  3. ^ Hallberg, Tord Jöran (2007). ”Grabbarna i USA”. IT-gryning. Studentlitteratur. sid. 127-131. ISBN 978-91-44-03501-7