Schwassmann-Wachmann 3
Schwassmann–Wachmann 3, som också är känd som 73P/Schwassmann–Wachmann är en periodisk komet som håller på att brytas sönder. Huvudkomponenten återupptäcktes inför periheliepassagen 2011 den 28 november 2010, med den skenbara magnituden 21,3.[2][3] Kometen är en av flera som upptäckts av astronomerna Arnold Schwassmann och Arno Arthur Wachmann, som verkar vid Hamburgs Observatorium i Bergedorf, Tyskland. ”Kändis” blev kometen när den 2006 bröts sönder under sin färd in mot den inre solsystemet (1 maj 2006). Schwassmann–Wachmann 3 är upphovet till meteorsvärmen Tau Herkuliderna. Meteorsvärmens radiant är α=236°, δ=+41°.[4]
| 73P/Schwassmann-Wachmann 3 | |
 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Arnold Schwassmann Arno Arthur Wachmann |
| Upptäcktsdatum | 2 maj 1930 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 73P/Schwassmann-Wachmann |
| Småplanetskategori | Periodisk komet |
| Omloppsbana | |
| Epok: 8 februari 2011 | |
| Aphelium | 5,184 AU |
| Perihelium | 0,9426 AU |
| Halv storaxel | 3,063 AU |
| Excentricitet | 0,6923 |
| Siderisk omloppstid | 5,36 år |
| Inklination | 11,379° |
| Förra perihelium | 16 mars 2017 |
| Nästa perihelium | 25 augusti 2022[1][Uppdatering behövs] |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 1,1 km ursprungligen |
| Absolut magnitud (H) | 13,2 |
Kometen upptäcktes på fotografier tagna under asteroidjakt, den 2 maj 1930. Efter periheliepassagen 1930 tappades kometen bort. Schwassmann–Wachmann 3 har en omloppstid på drygt 5 år och kommer i jordens närhet vart 16:e år. Kometen beräknades ha en kärna som ursprungligen hade diametern 1,1 kilometer.
Sönderfall
redigera1995 började kometen att sönderfalla. Den bröts sönder i fyra stora stycken som fick namnen 73P – a, B, C & D. I mars 2006 fanns åtminstone åtta kända fragment: B, C, G, H, J, L, M & N. 18 april 2006, kunde Hubble Space-teleskopet registrera hur fragment B och D bröts sönder i ytterligare dussintals fragment. Det verkar som om kometen är på väg att brytas sönder helt och hållet, precis som det skedde med 3D/Biela på 1800-talet. I så fall kommer kometens vetenskapliga namn att ändras från 73P/Schwassmann-Wachmann till 73D/Schwassmann-Wachmann. 2013 känner astronomerna till åtminstone 67 åtskilda delar av kometen.[5]
Fragmenten passerade jorden i slutet av april och början av maj 2006, som närmast på ett avstånd av 11,9 miljoner kilometer, vilket är nära mätt med astronomiska mått – 0,08 AU. När kometen senast passerade jorden så nära, 1930, gav den upphov till en meteorsvärm med så pass hög aktivitet som 100 meteorer/timme. Kometens kärna skulle ha besökts av CONTOUR (The COmet Nucleus TOUR) den 18 juni 2006. Tyvärr tappades sonden bort under sin rymdfärd redan i augusti 2002, förmodligen på grund av överhettning.
Källor
redigera- ^ ”73P/Schwassmann-Wachmann Orbit” (på engelska). Minor Planet Center (MPC). http://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=73P. Läst 9 december 2020.
- ^ NASA - JPL. ”Solar System Dynamics”. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=73P-C. Läst 3 mars 2013.
- ^ Minor Planet Center. ”OBSERVATIONS AND ORBITS OF COMETS”. https://www.minorplanetcenter.net/mpec/K10/K10Y12.html. Läst 3 mars 2013.
- ^ ”Meteor Showers Online”. Arkiverad från originalet den 17 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120217083410/http://meteorshowersonline.com/showers/tau_herculids.html. Läst 3 mars 2013.
- ^ NASA - JPL. ”JPL Small-Body Database Browser”. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=73P. Läst 3 mars 2013.