Santi Sergio e Bacco al Foro Romano

Santi Sergio e Bacco al Foro Romano, även benämnd Sancti Sergii et Bacchi sub Capitolio,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de heliga Sergius och Bacchus som led martyrdöden omkring år 303. Kyrkan var belägen på Forum Romanum i Rione Campitelli.

Santi Sergio e Bacco al Foro Romano
Kyrka
Santi Sergio e Bacco al Foro Romano (nummer 1) på en teckning av Maarten van Heemskerck från 1535. Övriga avbildade byggnader: 2) Torre delle Milizie, 3) Septimius Severusbågen (med ett försvarstorn), 4) Vespasianustemplet, 5) Colosseum, 6) Castors och Pollux tempel och 7) Saturnustemplet.
Santi Sergio e Bacco al Foro Romano (nummer 1) på en teckning av Maarten van Heemskerck från 1535. Övriga avbildade byggnader: 2) Torre delle Milizie, 3) Septimius Severusbågen (med ett försvarstorn), 4) Vespasianustemplet, 5) Colosseum, 6) Castors och Pollux tempel och 7) Saturnustemplet.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Forum Romanum
Santi Sergio e Bacco al Foro Romano, här benämnd SS. Sergii et Bacchi, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från 1927.
Santi Sergio e Bacco al Foro Romano, här benämnd SS. Sergii et Bacchi, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från 1927.

Kyrkans historiaRedigera

Det har inte slutgiltigt klarlagts när de heliga Sergius och Bacchus kyrka uppfördes på Forum Romanum, men någon gång under tidig medeltid byggdes ett oratorium ovanpå resterna av Concordiatemplet. Bredvid kyrkan fanns en institution, diaconia, som sörjde för de fattiga. Påve Hadrianus I (772–795) lät bygga om den sakrala byggnaden från grunden i närheten av Septimius Severusbågen.[2]

I Codex Einsiedlensis 326, på svenska benämnt Einsiedeln-itinerariet, från 800-talet bär kyrkan namnet Sci Sergii ubi umbilicum romae, vilket innebär att den var belägen alldeles nära Umbilicus Urbis.[1][3] Kyrkan förekommer i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet scs. Sergio et Baccho[4] samt i Il catalogo del Signorili (1425) som ss. Sergii et Bacchi.[5]

Under påve Innocentius III (1198–1216) företogs en ombyggnad av kyrkan och den gavs en portik.[2] Denna händelse hugfästes med en inskription på portiken:[6]

PENE RVI, QVASI NVLLA FVI, SED ME RELEVAVIT LOTHARIVS
PRIVS POSTQVAM RENOVAVIT. DEQVE MEO PREMIO SVMPTVS PATER VRBIS
ET ORBIS. HOC TAMEN EX PROPRIO FECIT MIHI SIC RENOVOR BIS

En bulla promulgerad av denne påve år 1199 anger att Santi Sergio e Bacco hade två filialkyrkor: San Salvatore de Statera och San Lorenzo sub Capitolio.[1] Samma år tilldelades kyrkan ena hälften av Septimius Severusbågen; den andra hälften ägdes av adelsfamiljen Cimini, som nyttjade den som befästning och uppförde ett litet försvarstorn på den norra delen.[7][8][9] Efter att kyrkan hade förfallit lät påve Sixtus IV (1471–1484) restaurera den.[6]

KardinaldiakonkyrkaRedigera

Kyrkan skall ha fått sin första kardinaldiakon under påve Agatho (678–681), men den uppgiften stöds inte av några skriftliga dokument. Santi Sergio e Bacco upphörde att vara kardinaldiakonkyrka år 1587.

Lista över kardinaldiakoner (ej fullständig)
  • Desiderius av Montecassino (1058–1086) (osäker uppgift)
  • Aldo da Ferentino (1099 – omkring 1123)
  • Gregorio Tarquini (1122–1145)
  • Raniero Marescotti (1145)
  • Cinzio (1145–1148)
  • Greco (1148 eller 1149–1150)
  • Giovanni (1150–1154)
  • Berardo (1160–1161), pseudokardinal under motpåve Viktor IV
  • Vitellio, O.S.B. (1164–1175)
  • Guglielmo (1172–1173), pseudokardinal under motpåve Calixtus III
  • Paolo (1178 – omkring 1181)
  • Paolo Scolari (1179–1182)
  • Ottaviano (1182–1189)
  • Giovanni (1189–1190)
  • Lotario dei Conti di Segni (1190–1198)
  • Ottaviano dei Conti di Segni (1206–1232)
  • ingen innehavare
  • Goffredo Gaetani (1252)
  • ingen innehavare
  • Gabriele Rangone, O.F.M.Obs. (1477–1486)
  • Maffeo Gherardi, O.S.B.Cam. (1489–1492)
  • Giuliano Cesarini, iuniore (1493–1503)
  • Francisco Desprats (1503–1504)
  • Gianstefano Ferrero (1505–1510), pro illa vice kardinalpräst
  • Alessandro Cesarini, seniore (1517–1523)
  • ingen innehavare
  • Odet de Coligny de Châtillon (1533–1549)
  • ingen innehavare
  • Vitellozzo Vitelli (1557–1559)
  • ingen innehavare

RivningRedigera

Santi Sergio e Bacco, som var en tämligen liten enskeppig kyrka, revs under 1500-talets senare hälft. Kyrkan hade vid den här tiden överlåtits åt slaktarnas skrå, Confraternita dei Macellai, som flyttade till Santa Maria della Quercia efter rivningen. År 1562 överfördes en del av kyrkans reliker, bland annat de från Agapetus, Felicissimus och Vincentius, samt inventarier till Santa Maria della Consolazione och 1566 beskrivs Santi Sergio e Bacco som en ruin.[2] Kyrkan saknas på Étienne Dupéracs Rom-karta från 1577. Vid arkeologiska utgrävningar 1812 under ledning av Carlo Fea påträffades kyrkans grundmurar och delar av absiden, vilka dock förstördes inom kort.[2][10][11]

BilderRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Hülsen 1927, s. 461.
  2. ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 280.
  3. ^ Schmitz 2012, s. 24.
  4. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html. Läst 30 november 2015. 
  5. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html. Läst 30 november 2015. 
  6. ^ [a b] Armellini 1891, s. 538.
  7. ^ Winckelmann 1784, s. 333–334.
  8. ^ Scherer 1955, s. 69–70.
  9. ^ Watkin 2009, s. 38.
  10. ^ Hülsen 1927, s. 462.
  11. ^ Watkin 2009, s. 185.

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Cassanelli, Luciana (Settembre–ottobre 1995). ”La città della memoria” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (3): sid. 2–6. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Richardson, Lawrence (1992) (på engelska). A New Topographical Dictionary of Ancient Rome. Baltimore, Maryland: Johns Hopkins University Press. sid. 111. ISBN 0-8018-4300-6 
  • Scherer, Margaret R. (1955) (på engelska). Marvels of Ancient Rome. New York: Phaidon Press for the Metropolitan Museum of Art 
  • Schmitz, Leonhard (2012) (på engelska). The Classical Museum: A Journal of Philology, and of Ancient History and Literature. Cambridge Library Collection, Classics. "4". Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-1-108-05776-9. OCLC 913467553 
  • Watkin, David (2009) (på engelska). The Roman Forum. Wonders of the World. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press. ISBN 978-0-674-03341-2 
  • Winckelmann, Johann (1784) (på italienska). Storia delle arti del disegno presso gli antichi. "3". Roma: Pagliarini. OCLC 313457812 

Externa länkarRedigera