Santa Maria di Loreto, officiellt Santa Maria di Loreto al Foro Traiano, är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria, särskilt i hennes egenskap som Vår Fru av Loreto. Kyrkan är belägen vid Trajanus forum i Rione Trevi och tillhör församlingen Santi XII Apostoli.[1]

Santa Maria di Loreto
Kyrka
Exteriören.
Exteriören.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santi XII Apostoli
Plats Piazza Foro Traiano
Invigd 1534
Interiören.
Interiören.
Webbplats: Santa Maria di Loreto

Kyrkans historiaRedigera

I början av 1500-talet fanns på denna plats ett litet kapell, helgat åt Vår Fru av Loreto. Detta kapell överläts av påve Alexander VI åt Università dei Fornari, bagarnas skrå. Kapellet visade sig dock snart vara för litet och man lät riva detta för att uppföra en ny kyrka. Ansvarig för bygget var Antonio da Sangallo den yngre och projektet inleddes år 1507.[2] Byggprojektet förflöt långsamt och konsekreringen ägde inte rum förrän år 1534. Kyrkan hade vid denna tidpunkt endast ett provisoriskt tak.[3]

Bygget avstannade vid flera tillfällen på grund av brist på medel. År 1573 fick en av Michelangelos elever, Giacomo del Duca, i uppdrag att uppföra kupolen, vilken fullbordades år 1577. Fem år senare var lanterninen klar.

ExteriörRedigera

Kyrkans exteriör är klädd i tegel med arkitektoniska detaljer i travertin. Huvudfasaden, som vetter mot Trajanus forum, har en ingångsportal med en dedikationsinskription:

DIVAE MARIAE VIRGINI ET MATRI DEI
SODALES LAVRETANI DD AN IVBILEI MDL

Ovanför denna sitter ett triangulärt pediment, buret av tvenne konsoler med lejonhuvuden. Pedimentets tympanon hyser Andrea Sansovinos skulptur Jungfrun och Barnet med det Heliga huset i Loreto, utförd år 1550.

Kupolen har en oktogonal tambur; i hörnen står två par pilastrar. Dessa bär upp ett entablement med en kornisch med modilioner. Oktogonens sida över portalen har ett rikt dekorerat fönster, krönt av två segmentbågepediment. Det undre vilar på kragstenar, utsmyckad med tofsar och små människohuvuden. Fönstret har även en ornamenterad balustrad. Själva kupolen har åtta ribbor, mellan vilka sitter oculi, ett större och ett mindre.

Kupolen kröns av en egenartat utformad lanternin, utförd av Giacomo del Duca år 1582. Den oktogonala lanterninens sidor är genombrutna med rundbågar med imposter. Från varje hörn utgår en skärmvägg med ett oculus och en fristående kolonnett, var joniska kapitäl är dekorerade med människohuvuden och hängande festonger. Ovanför dessa reser sig fialer.

InteriörRedigera

Kyrkans interiör har en oktogonal grundplan.

BilderRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Chiesa rettoria Santa Maria di Loreto al Foro Traiano” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2020. http://archive.md/gd9zA. Läst 3 augusti 2020. 
  2. ^ Armellini 1891, s. 252–253
  3. ^ Gallo & Giovannetti 1995, s. 58

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. sid. 128–129. ISBN 2-85025-265-4 
  • Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76031. OCLC 27719523 
  • Gallo, Luigi; Giovannetti, Simonetta (Settembre–ottobre 1995). ”Santa Maria di Loreto” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (5): sid. 58–63. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 537. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. ISBN 88-317-7334-8 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkarRedigera