Sancho IV av Kastilien

spansk politiker

Sancho IV av Kastilien (’’El Bravo’’, ”den modige”), född 1258, död 1295, var en kung av Kastilien. Han gjorde 1282, med stöd av cortes i Kastilien, uppror mot sin far, Alfons X. Denne sökte understöd hos påven och morerna och lyckades betvinga en rad kastilianska adelsmän. Sancho IV nödgades ingå en förlikning, i vilken han erkändes som tronarvinge i Kastilien, under det att självständiga furstendömen skulle tillfalla hans bröder.

Sancho IV av Kastilien
Sancho IV Tarifa.jpg
Född1258
Valladolid
Död1295 (36 år)
ToledoSpanien
BegravdKatedralen i Toledo[1]
MedborgarskapSpanien
SysselsättningPolitiker
BefattningMonark av Kastilien og Leon
ReligionKatolicism
Make/makaMaria de Molina
(g. 1282–)[2]
BarnViolante Sánchez de Castilla (f. 1281)
Isabella av Kastilien (f. 1283)
Ferdinand IV av Kastilien (f. 1285)
Alfons av Castilla (f. 1286)
Henrik av Castilla (f. 1288)
Peter av Castilla (f. 1290)
Filip av Castilla (f. 1292)
Beatrice av Kastilien (f. 1293)
FöräldrarAlfons X av Kastilien
Violanta av Aragonien
SläktingarBeatrice av Kastilien (syskon)
Redigera Wikidata
Sancho IV de Castilla.jpg

Efter Alfons’ död, 1284, blev Sancho IV erkänd som konung i Kastilien. Sancho IV sökte tvinga bröderna till att underkasta sig hans överhöghet. Sanchos hela regering var uppfylld av strider med bröderna och aristokratin, som med all makt sökte hävda sina privilegier mot Sancho. En ny arabisk invasion hejdades av Sancho. Tarifa erövrades från morerna, däremot misslyckades Sanchos strävanden att betvinga Algeciras.[3]

Strax före sin död (möjlig orsak tuberkulos) utsåg han sin fru María de Molina, att träda in som regent för sin son Ferdinand IV, nio år gammal. Sancho IV avled den 25 april 1295 i Toledo.

Företrädare:
Alfons X av Kastilien
Monark av Kastilien
12841295
Efterträdare:
Ferdinand IV av Kastilien


KällorRedigera

  1. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia, (Källa från Wikidata)
  2. ^ The Peerage person-ID: p10240.htm#i102393, läst: 7 augusti 2020, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Sancho IV i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)